Ariol [3]: Superhästen

Ariol har på kort tid blivit min absoluta favorit bland barnserierna. Guibert levererar konsekvent manus som känns som om de skildrar barns egen verklighet, i motsats till alla dessa historier OM barn, skrivna av vuxna på tryggt avstånd från barndomen och barnens värld. I denna den tredje svenska volymen tyckte jag bland annat verkligen om historien om hur den lite tafatte Ariol försöker imponera på den beslutsamma och självsäkra tjejen i klassen som han är förälskad i, eller berättelsen om besattheten i att jaga efter samlarkort, ett intresse som det visar sig överskrider generationsklyftor.

Boutavants teckningar känns också helt rätt och är så långt ifrån de ofta generiska teckningarna i licensbaserade och massproducerade barnserier man kan komma. Det är på många plan mycket bra att denna högkvalitativa barnserie nu översatts till svenska, och trots att jag är långt ifrån målgruppen ser jag fram emot varje ny volym.

[Texten publicerades ursprungligen på fredrikstromberg.com 2016-06-05 och återges med skribentens tillstånd.]