Partydrottningen

Manusförfattaren Patrik Rochling och tecknaren Li Österberg bygger träget vidare på deras lågmälda men omfattande epos om ett fiktivt Sverige. Först ut var Johannasviten, fem serieromaner som sedermera samlades i en volym. Just nu är de mitt uppe i en trilogi som följer en annan figur, Eliana, som i den första delen, Gasraketen, var barn på 80-talet, och nu i den andra, Partydrottningen, är tonåring på 90-talet.

Eliana står fortfarande utanför, dels som barn till invandrare med en annan hudfärg, men även för att hon har svårt att anknyta till andra. Hon flyr in i rollen som omhändertagande storasyster och ett försök att festa och umgås med jämnåriga går helt fel.

Rochling skriver inkännande manus med trovärdig dialog och figurer som känns som levande riktiga människor. Österbergs teckningar är stilsäkra men samtidigt emotionellt laddade i sin avskalade svartvita form. Boken kan trots att den är del i en trilogi läsas separat och är ett ypperligt exempel på modern svensk seriekonst. Ser fram emot den tredje och sista delen, och att läsa hela sviten i ett svep.

[Texten publicerades ursprungligen på fredrikstromberg.com 2016-05-18 och återges med skribentens tillstånd.]