Blake og Mortimer 24: Shakespeares testamente

När de gamla belgiska britterna Blake och Mortimer börjar nysta i ett mysterium som har med William Shakespeare att göra påminner det både om Tintins skattjaktäventyr och Da Vinci-koden. Fast det är stillsammare än vanligt för att vara Blake och Mortimer. Ofta brukar det bli ordentligt spektakulärt, åt Jules Vernes-hållet, i deras sällskap. Men här lyser såväl mystiska maskiner, sjunkna kontinenter som hotfulla sekter med sin frånvaro. Om man inte räknar in de olika falangerna inom Shakespearestriderna bland de sistnämnda förstås.

Dikt och verklighet blandas så väl att man får sitta och tokgoogla för att se vad som är påhittat och faktisk historia i Yves Sentes fantasifulla manus. Det förekommer till exempel en De Vere av Oxford i albumet och det fanns verkligen en Edward de Vere, earl av Oxford, som av olika mysterielösande ”litteraturdetektiver” pekats ut som ”den som egentligen skrivit Shakespears verk”. Och Londons kloaker rensades verkligen 1858, fast något mystiskt fynd gjordes inte …

Som ni förstår bör man vara lite intresserad av historia, kulturhistoria och litteraturhistoria för att till fullo kunna uppskatta och tillgodogöra sig detta seriealbum. Det är tydligt att Yves Sente gillar renässansens litteratur.

Jag är väldigt glad över att andra serieskapare tillåtits föra Edgar P. Jacobs arv vidare. Blake och Mortimer är en mycket bra serie. André Juillard, som tecknat detta äventyr, lägger sig rätt nära Jacobs stil. Möjligen gör han rentav den klara linjen ännu klarare än den var hos Hergé-medarbetaren Jacobs! En bedrift.

Juillard tecknar även en serie som heter Spurvehøgen på danska (finns ej på svenska, men den älskas i Danmark) som utspelar sig under ungefär samma tid som Shakespeare levde. I Sverige har nog bara två album av Juillard publicerats, Bohemond: Ökenriddarna och Faanas kanoner. Ingetdera blev någon stor kioskvältare. Det behöver förstås inte betyda någonting, särskilt inte i en serieöken som Sverige. Inte ens Jacobs ursprungliga Blake och Mortimer-album blev det. Till och med jag hade svårt för dem när jag var barn. Jag läste Pyramidens hemlighet, men mer blev det aldrig. Jag var nog över tjugo innan jag helt och fullt lärde mig uppskatta serien. Den kräver viss mognad och visst tålamod. Men tar man sig tiden är det en investering som ger utdelning: guld.

Utdrag ur Blake og Mortimer: Shakespeares testamente.