Blårockarna: Ungdomsår

Får man skämta om vad som helst? Eller snarare, bör man skämta om vad som helst? Utifrån den tanken har jag haft svårt för den belgiska serien Blårockarna. Att göra en humoristisk serie om det amerikanska inbördeskriget har jag alltid funnit lite magstarkt. Detta kan bero på att min farmor upplevt Andra världskriget i Finland och delgett mig historier från verkligheten.

Detta album i serien Blårockarna heter Ungdomsår och handlar om karaktären Blutchs tragiska uppväxt med en alkoholiserad fosterfar. Här kombinerar man det hemska inbördeskriget med en tragisk familjeberättelse som är sann i alldeles för många verkliga fall.

Det märkvärdiga är att det fungerar. Resultatet är både roligt och gripande. De belgiska serieskaparna lyckas kombinera verklighetens elände med humor utan att det känns förolämpande, förringande eller olämpligt på något vis. Istället ska författarduon ha en eloge. Ett fantastiskt album. Nu måste jag läsa de övriga.

Utdrag ur Blårockarna: Ungdomsår.