Rubine: 96 timmar

Den engelska motsvarigheten till uttrycket ”Döm inte hunden efter håren” är ”Don’t judge a book by its cover”, något som Bild & Bubblas recensent tycker stämmer mycket bra på den belgiska deckarserien Rubine.

Rubine är en för mig ny bekantskap och jag får villigt erkänna att mina fördomar kom på skam. Tidigare album som jag sett i handeln har nämligen haft omslag med en lättklädd och storbystad kvinna som poserar med vapen. Eftersom François Walthéry, tecknaren bakom Natascha, är inblandad, hade jag inga höga förhoppningar på innehållet.

Även om jag fortfarande inte är något fan av Walthéry får jag ändå säga att kombinationen lätt stiliserade teckningar och realistisk deckarhistoria fungerar förvånansvärt väl. Eller realistisk och realistisk … Historien ligger på samma nivå som ett avsnitt av en genomsnittlig amerikansk TV-deckare med en mordgåta i det förflutna där kroppen aldrig hittades. Men egentligen hade vem som helst kunnat teckna det här i valfri stil, manuset hade ändå fungerat lika bra.

Jag läser gärna mer om Rubine.