För 25 år sedan bestämde sig några konstnärer i stadsdelen Majorna i Göteborg för att bjuda in folk till att besöka deras ateljéer under en helg. Sedan dess har detta blivit till ett årligen återkommande evenemang där publiken vant sig vid att kunna besöka ett sjuttiotal ateljéer och prata med konstnärerna bakom verken.
”Konstrundan är ett sätt att nå ut med sin konst, men det är många som säger att det jag gör sticker ut här.” Så säger Anthony Åslund, serietecknare och konstnär som den 3 april 2022 ställde ut några av sina alster på Sockerbruket i Göteborg. ”Men jag saknar communityt från Serieateljén”, säger Åslund.
Serieateljén där Åslund varit verksam under en längre tid, var Göteborgs största frilansbyrå för serietecknare, illustratörer och animatörer, men nyligen stängde den igen.
Enligt Åslund är det just världarna för serier och konst som skiljer sig åt, inte så mycket det konstnärliga uttrycket.
”Jag tror att utövarna kan ha lite fördomar om varandra, men det är inte så stor skillnad på hur man uttrycker sig i konst och serier. Konst kan också ha berättande inslag. Vissa tror kanske att serier ska vara något roligt för barn, men jag har gått i skolor och hållit på med videokonst tidigare och ser egentligen ingen barriär. Allt flyter ihop för mig.”
Jag frågar Åslund om det kan vara svårt att välja ut vad som ska ställas ut när serier oftast innehåller berättande inslag som kräver att man läser serierna i en viss ordning.
”Jag har valt bort vissa seriesidor. Drömattack är till exempel på 9 sidor, men där är jag mest nöjd med de första sidorna”, säger Åslund.
I den traditionella konstvärlden finns det något som kallas triptyk, ett bildkonstverk indelat i tre delar, och Åslund menar att man kan tänka likadant med serier.
”Triptyker är tre tavlor som står bredvid varandra så därför kan mina ordlösa serier vara nästan som en triptyk”, funderar hen.
Åslund har tidigare mest gjort självbiografiska serier, men har på senare tid börjat utforska genren magisk realism.
”Jag har blivit mer intresserad av att skapa världar, men också av att skriva på engelska”. Till exempel har hen gjort en serie som heter Tween Peaks som undersöker vad som skulle hänt om TV-serien Twin Peaks hade handlat om tonåringar i stället.
Åslund kan också låta sina serier ta helt oväntade vändningar. ”Som en gång då det visar sig att allt bara är ett utkast skrivet på stenåldern”, säger hen. ”Ibland bara tramsar jag i mitt serieskapande. Det är roligt att hoppa från en association till den andra. Folk kanske inte gråter till mina serier, men ibland tycker jag det är så kul att bara leka med det”, avslutar hen.