Julie Doucet i Angoulême 2022. Foto: Evguenie Sokolov, Licens: CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
Årets seriefestival i Angoulême gick av stapeln den 17–20 mars. Som vanligt lockade den serieproffs och fans från hela världen. Festivalens mest prestigefyllda pris, Grand Prix de la ville d’Angoulême, kan sägas vara en sorts livsgärningspris. I år gick det till den kanadensiska serieskaparen Julie Doucet.
Mest känd är hon kanske för debuten Dirty Plotte, som började som fanzin 1987 men som sedan plockades upp av och gavs ut som serietidning av Drawn & Quarterly med start 1991. Hon slutade dock rita serier kring sekelskiftet då hon blivit uttråkad och desillusionerad av att inte kunna försörja sig på yrket. Sedan dess har hon mest varit verksam som konstnär och gör serieliknande hybridverk.
I Sverige har hon publicerats sporadiskt i Pox, Galago, MegaPyton och Bild & Bubblas andra seriebok.
I Seriewikin har hennes verk beskrivits så här:
”Doucet tecknade sina serier företrädesvis i en ’underground’-inspirerad stil med grova linjer och naivt tecknade figurer. En stor del av hennes serier var vardagsrealistiska, självbiografiska eller semi-självbiografiska, en del rena dagboksserier, och ofta mycket självutlämnande. Men hon ägnade sig också åt rena humor- och satirserier i samma stil, och experimenterade med mer surrealistiska alster, ibland baserade på hennes egna drömmar. Även serier som var mestadels påhittade utgick ofta från någon detalj ur hennes eget liv. Såsom titeln Dirty Plotte antyder har hon inte dragit sig från att visa det osminkade och burleska – från könsorgan och kroppsvätskor till amputerade nakenposer. Hon har dock hävdat att hon aldrig är vulgär för vulgaritetens egen skull, men ’Att vara hämmad inför sin egen kreativitet leder ingenstans.’”
