Enki

Christian Brodin brukar skriva ganska kortfattade listor över recensionsböcker, så när det stod ”Enki” trodde jag först att han menade Enki Bilal … Så jag svarade genast: jag tar den! Sen såg jag att det var en norsk science fiction-serie av Thomas Falla Eriksen. När jag tänkte efter ytterligare så mindes jag att jag faktiskt hade läst om Thomas Falla Eriksen tidigare, på någon norsk faktasida om serier.

Detta är alltså en del i Falla Eriksens stora projekt Squidologi och mest av allt påminner det här om något av Moebiusprojekten Le monde d’Edena (som Moebius skrev själv) eller Inkalen (som Jodorowsky skrev). Falla Eriksen skrafferar nästan likadant som Moebius, medan andra aspekter i verket drar mer mot mangaestetik.

Det är jättemycket konstiga strålar, trianglar, kristaller och sådant där mystiskt och new age-betonat. Huvudpersonen, som är naken mestadels av tiden, är tecknad på ett sätt så att man inte kan vara helt säker på om det är en pojke eller en flicka. En bläckfisk och en ödla verkar vara huvudpersonens yin- och yang-sidor.

Stora delar av verket är helt textlösa. Det är meditativt och avstressande. Man kan läsa med hjärnan i pausläge. I partierna som har text har bokstäverna i pratbubblorna olika form beroende vem som talar, kanske för att signalera olika röster eller dialekter (lite som i Asterix).

Utdrag ur Enki av Thomas Falla Eriksen. © Thomas Falla Eriksen & Jippi Forlag