Min andra värld

Min andra värld lär sticka ut i förhållande till andra recensionsobjekt i detta nummer. Den är strängt taget mer av en bilderbok för vuxna än en serie; professionellt formgiven och inbunden i hårda pärmar, men verkar vara helt egenpublicerad; den innehåller allt som krävs av officiell samhällsinformation, komplett med kontaktuppgifter till stödorganisationer och stilrena illustrationer, men är helt och hållet gjord på eget initiativ av skaparen Gunhild Kreitz.

Boken har två målgrupper: a) Människor som är deprimerade och letar efter tecken på att det finns de som förstår. b) De som försöker förstå.

Depressionen illustreras i fristående scener om två uppslag vardera, där det första på ett förhöjt sätt visar hur en deprimerad person upplever världen och de andra visar den objektiva verkligheten. Det enda som förblir oförändrat är den deprimerade själv, som genom ett hål i sidorna existerar på bägge uppslagen. Förutom att stilvalet är ett fascinerande användande av inte bara seriemediet, utan även tryckta bilder överlag, förstärker det budskapet på ett effektivt sätt: Depression som sjukdom skapar en ny värld där glädje är omöjlig, men det är inte en värld vi hör hemma i och vi kan bryta loss oss från den genom att acceptera hjälp och gå vidare.

Symboliken blir en smula oklar i andra scener, där hålen istället förmedlar tidshopp, men även där förtjänar Kreitz en eloge för detta innovativa initiativ som borde finnas på alla bibliotek och skolor.