I en dagboksanteckning från 2004 skriver Åsa: ”Det är synd om pappa som har en så gammal, ful och pinsam dotter som aldrig kommer kunna ge honom några barnbarn ens? Några år senare är hon gift och har två barn. Kan barnbarnen vara vägen till uppmärksamhet och godkännande från pappan? Är tiden inne för försoning? Åsas livslånga jakt på kärlek och bekräftelse från sina föräldrar blåser igång igen.
”Jag håller tiden” handlar om att inte ha samma tideräkning som alla andra. Att alltid komma i god tid till tåget, men aldrig glömma saker i rätt tid. Den handlar också om att se tiden som sin vän. Att känna att man inte förlorar något när tiden går utan tvärtemot vinner fler stunder med dem man älskar. Att tiden långsamt bär en bort från det som gjorde mest ont.
Efter den hyllade ”Deras ryggar luktade så gott” är Åsa Grennvall tillbaka med en serieroman om sorg, kärlek och svåra men viktiga uppbrott.
Beskrivningen är hämtad från förlaget.
