1 januari 2012
Elisa Rossholm kanaliserar Victoria Benedictssons dagbok, så intensivt som om hon vore denna författarinna själv. I sparsmakade collage med spretigt tecknade personer fångar hon poetiskt eller fruktansvärt huvudpersonens obändiga längtan och grymma besvikelse. Victorias intelligens och kreativitet var fångade i en kvinnokropp – på 1800-talet ett självklart underläge och oöverstigligt hinder.