: Daniel Atterbom om Mare Kandre – utdrag ur Från ABBA till Monica Z

Tidigare i år släppte Kartago Förlag Punkserier, ett album med serier av sångerskan och multikonstnären Mare Kandre. Innan Daniel Atterbom gick bort gav han Bild & Bubbla tillstånd att publicera en text om Kandre och hennes band The Global Infantilists, ett utdrag ur den kommande boken Från ABBA till Monica Z.

THE GLOBAL INFANTILISTS
The Global Infantilists (1982)

Mare Kandre (1962–2005) var en mångfasetterad konstnär som skrev böcker, tecknade serier och var med i punk- och postpunkband. Jag såg henne i Ruhr där även min skolkamrat Magnus Gehlin var med, men vi pratade aldrig med varandra.

Efter Ruhr var Mare Kandre med och grundade The Global Infantilists. Bandet kom till en av slump. Basisten Sven Ohlman skulle göra sitt specialarbete i gymnasiet.

»Jag tänkte sätta ihop ett futuristiskt musikcollage. Så kom jag på att Mare kunde hjälpa till med lite sång«, sa han till Schlager.

Sven Ohlman kom från den legendariska gruppen Plast. Mats Wigerdal var en egensinnig trummis i Kitchen & The Plastic Spoons. Olle Schedin, klaviatur, var med i Dom Dummaste.

»Det jag framför allt minns«, säger Mats Wigerdal i en intervju för denna bok, »var att vi gjorde demotejper i Olle Schedins tvättstuga. Han hade fått ett arv och köpt den tidens finaste utrustning. De är på vissa sätt bättre än skivan, tycker jag. Vi hade repat en del. Det var ju menat som ett skolarbete. Vi skulle spela in ett par låtar. Mare, Sven och jag hade repat i Kitchens lokal. Hon spelade piano, han bas och jag trummor. Hon sjöng inte när vi repade, hon hade svårt att göra det samtidigt. Min erfarenhet av Mares sång med Ruhr var upp och ned i toner och jag var inte så förtjust. När hon lade på sången på låtarna vi gjort på The Global Infantilists är det helt fantastiskt och häpnadsväckande. På den tiden var det ingen som kunde sjunga. Det var en lyckad demoinspelning. Vi gjorde två låtar till MNW. De ville ha mer och då gjorde vi miniplattan. Vi åkte ut till Vaxholm och spelade in resten.«

Väl där upptäckte 60-talisterna i The Global Infantilists en viss generationsmotsättning till 40-talisterna på skivbolaget.

»Ljudteknikern skulle hämta barn vid 16. Då kände vi viss indignation, men med tiden har man fått viss förståelse för det. Vi var vana vid att man jobbade tills man stöp. Men det funkade bra. Det är några låtar som vi slarvade bort, men på det hela blev den bra. Något år senare spelade vi in två låtar för ett bolag i Frankrike som ville ge ut en lp. Då hade vi utvecklats. Jag spelade trummor på ett helt annat sätt. Vi började repa i en replokal och spelade ute en gång på Ritz med Stadium der Jugend. Det var en jättedålig spelning. Sedan lade Olle och Mare av, och jag höll på med Hörförståelse. Mare och Olle spelade sedan in en till skiva. Det är ett helt annat sound på andra plattan, men det är fina låtar.«

mare kandre punkserier omslagPå The Global Infantilists bandbetitlade debut hörs Mare Kandres särpräglade röst som påminner om Brecht-Weill-Eislers uttolkare, Dagmar i Slapp Happy och Nico. Likheterna var oavsiktliga, menade hon.

»Jag har aldrig tagit en sånglektion och är inte influerad av någon speciell sångerska utan försöker bara tolka mina texter sa levande och melodiskt som möjligt«, sa Mare Kandre till Stockholms-Tidningen.

Just hennes röst var en faktor som gör Global Infantilists intressanta. Ingrid Strömdahl recenserade uppföljaren A sense of belonging i Svenska Dagbladet: »Och Mare Kandres röst! Den är inte omstörtande. Men i sin blandning av finstämd säregenhet, klassisk allmängiltighet, mognad och säkerhet är den ett verkligt nöje att lyssna till.«

Svenskarna var inte ensamma om att omhulda bandet. Det blev helsidesartiklar i brittiska Melody Maker och Sounds. Global Infantilists är ett tidsdokument från tidigt 1980-tal i Stockholm.

Efter The Global Infantilists debuterade Mare Kandre som författare på Bonniers 1984 med I ett annat land. Horace Engdahl har kallat hennes böcker från 1980-talet för »en litteraturens återkomst«.

Mare Kandre dog 2005, endast 42 år gammal. I tio år efter hennes död har ett pris delats ut till hennes minne. Therese Eriksson skrev i Fokus 2016: »När en sällsam begåvning lämnar i förtid får tragedin sällan vara tragedi ifred, den blir också bördig mylla för spekulation. Och, inte minst, mytologi.«

»Innan Mare dog nosade vi på göra musik tillsammans. Det lät som en kul idé, men det förverkligades aldrig«, avslutar Mats Wigerdal.

ALBUMFAKTA

Mixning Olle Schedin och Thomas Gabrielson
Bolag MNW
Utgiven 1982

  1. This music 4:03
  2. Passing 4:02
  3. Leaving 3:13
  4. Chrystal ship (Jim Morrison) 2:07
  5. An inch of nothing 3:47
  6. The Flight 3:48

Text och musik The Global Infantilists utom där annat anges ovan

BÄSTA ÖGONBLICKET

Bästa ögonblicket: »Leaving«, men allt är värt att lyssna på.

This entry was posted in Artiklar, Förstasidan, Senaste and tagged , . Bookmark the permalink.

Kommentera