avatar
Swamp Thing Volume 4–6

swamp-thing-vol-4-seeder omslagSwamp_Thing_vol 5 The_Killing_Field_omslagswamp thing vol 6 omslag

Efter Scott Snyder var det så dags för Charles Soule att sätta sin prägel på Swamp Thing. Jag kan tänka mig att ansvaret vilade tungt på Soules axlar med tanke på vilka författare som tidigare satt sitt avtryck på serien: Len Wein, Alan Moore, Rick Veitch, Grant Morrison, Mark Millar med flera. Kanske är det därför som Soule efter en trevande start sjösätter ett ambitiöst epos som kommer att sträcka sig över samtliga tre volymer som recenseras här.

I Swamp Thing Volume 4: Seeder introduceras Seeder, en messiasfigur som utnyttjar sin koppling till det kollektiva växtmedvetandet ”The Green” för att hjälpa nödställda och få öknen att blomma. Men allt har ett pris. Swamp Thing upptäcker att varje ny grönska motsvaras av torka på ett annat ställe. Seeder ligger också bakom ett whiskeyträd som förvandlar en skotsk småstad till ett rent helvete och förvrider huvudet på den erfarne ockultisten John Constantine.

Soule doppar även tårna i DC:s universum med ett ganska intetsägande gästspel av Superman innan han börjar utöka mytologin kring ”The Green”, något som är betydligt mer intressant. Den odödliga krigarkvinnan Capucine söker upp Swamp Thing och åberopar något som på svenska blir ”det gröna lövets fristad”.

I Swamp Thing Volume 5: The Killing Field ställs konflikten mellan Swamp Thing och Seeder på sin spets och det nyckfulla ”Parliament of Trees” utlyser en tvekamp om vem som ska få representera växterna som deras avatar på jorden. Soule spinner vidare på Moores och Veitchs gamla mytologi, men förhåller sig relativt fritt till tidigare kontinuitet. Han låter sig inspireras av gamla berättelser snarare än begränsas av dem. Soule introducerar några intressanta bifigurer och målar en fascinerande bild av hovintrigerna och politiken i ”The Green”. Teckningsmässigt håller denna volym högre klass än volym 4, och mycket av det är Jesus Saiz förtjänst. Även färgläggningen piggar upp och förhöjer det episka intrycket.

Soule knyter på ett förtjänstfullt sätt ihop den episka säcken i Swamp Thing Volume 6: The Sureen. Några få överlevande från The Green har tagit mänsklig gestalt, men har svårt att sluta intrigera. Swamp Thing kontaktas av en kult som kallar sig The Sureen och säger sig ha i uppgift att serva växternas avatar på jorden. Det hela blir både flummigt och innovativt på samma gång. Tyvärr dras helhetsintrycket ned av vad som tycks vara en påtvingad crossover med Aquaman. Stilbrottet blir markant – såväl berättelsen som teckningarna och färgläggningen känns som en fläck med tomatsås på en vit tröja.

Helt klart är att Swamp Thing lånar sig väl till många olika typer av berättelser. Om det beror på att figuren i sig saknar egen personlighet ska jag dock låta vara osagt.

Utdrag ur Swamp Thing Volume 4: Seeder. Copyright: DC Comics.

Utdrag ur Swamp Thing Volume 4: Seeder. Copyright: DC Comics.

David Haglund

Comments are closed.