Krokodilstaden

Den här recensionen kommer inte att vara till någon nytta för kännare av Knut Larsson, men å andra sidan, om du är en kännare av Knut Larsson borde du redan ha köpt ”Krokodilstaden”. För länge sedan.

Knut Larsson är en av de serietecknare som normalt går under min radar, så ”Krokodilstaden” är en glädjande överraskning. Speciellt om man som jag är totalt okänslig för dess konstnärliga kvaliteter, utan mer håller sig till den helt ytliga läsningen som en av de alldeles för få svenska äventyrsserierna. Man med äventyrligt yrke (krokodiljägare) och antytt tragiskt förflutet möter mystisk kvinna.

Jag är väl inte helt såld på Larssons stil (det är en anledning till varför han normalt går under min radar) och med en ruta/bild per sida och helt utan text faller ”Krokodilstaden” på gränsen till vad som kan räknas som serie. Samtidigt är det svårt att tänka sig att den hade blivit bättre om den gjorts annorlunda – pratbubblor, textrutor, fler rutor per sida etc. En del saker hade naturligtvis blivit tydligare, men själva serien hade förlorat på det.

Boken har egentligen bara ett större fel och det har ingenting med serien att göra: det informationsblad som medföljde recensionsexemplaret nämner en del som även icke-recensenter skulle uppskatta att få veta. Som att inspirationen till ”Krokodilstaden” är Korngolds opera ”Die Tote Stadt” och dess förlaga, romanen ”Det döda Brügge” av George Rodenbach – faktum är att de oklarheter som uppstår försvinner om man har ett hum om handlingen i dessa.

Nu måste jag till biblioteket och se om de har någon av inspirationskällorna.