Stallgänget på Tuva nr 7–8
11 augusti 2010 av Hans Holm Böcker”Stallgänget på Tuva” behöver egentligen inte någon närmare beskrivning än titeln. I Tuva finns ett stall och detta stall besöks regelbundet av ett antal personer med anledning av deras hästintresse (och att det är där deras hästar finns). Närmare beskrivning känns närmast överflödig. Är man tillräckligt hästbiten är den beskrivningen nog och är man det inte ger den i alla fall en idé om vad som väntar: hästar och stallaktiviteter.
Stallgänget, de mänskliga karaktärerna, får inte riktigt utrymme att visa sina skilda personligheter tydligt – det är hästarna, åtminstone några av dem, som står i rampljuset större delen av tiden. Utan närmare presentationer av karaktärerna (hästar och människor) blir det lite som att höra om kompisars kompisar. Det går att skilja dem åt, men att hålla reda på exakt vem som är vem och vem som gjort vad är svårare. Ändå går det alldeles utmärkt att läsa serien utan att ha läst tidigare volymer – själva historierna är avslutade och i stort sett fristående episoder.
Själv skulle jag gärna läsa mer om själva gänget och mindre om hästarna – det känns som att serien skulle kunna vara mycket mer, men samtidigt finns det ingen anledning för den att vara det – och eftersom mitt intresse för hästar är begränsat kan jag inte förmå mig att ge mer än en tvåa i betyg. Om en serieläsande hästflicka i avsedd ålder fått sätta betyget bör det bli åtminstone ett steg högre.
