Livet hemmavid julalbum 2010

Tobias Sjölunds ”Livet hemmavid” fiskar i samma nybuskisvatten som Krister Peterssons ”Vi å pappa” och ”Uti vår hage”, dock utan att få lika stora fiskar på kroken. I centrum för handlingen står Allan, en påtagligt omogen man i den tidiga medelåldern med kalaskula och begynnande flint. Mycket av komiken bottnar i konflikter över generationsgränserna, det vill säga att de vuxna förfasar sig över de yngre. Ja, den ungdomen, den ungdomen…

Vad är det som håller på att hända med de kommersiella humorserierna i Sverige? Det känns som om alla produceras av, med och för folk i medelåldern. Eller äldre till och med! Det känns som om ”Medelålders plus”, ”Uti vår hage”, ”Tuula”, ”Vi å pappa”, ”Hälge” och till viss mån även ”Rocky” och ”Elvis” ansluter sig till dinosaurier som ”91:an”, ”Kronblom” och ”Åsa-Nisse” i en stadig och alltför välbekant lunk av rutinerad lagomhumor i ett Sverige som inte längre finns. Visst måste det finnas serier för och av folk i alla åldrar, men varför satsar inte förlagen på fräscha kommersiella serier för och av yngre människor istället? (”Biller” är här undantaget som bevisar regeln.)

Sjölunds serier tillhör de nyare svenska buskisserierna (tillkommen 2002) och man får väl ändå säga att den känns relativt fräsch och samtida. Den är kompetent tecknad och historierna innehåller inga direkta bottennapp. Det är jämntjockt och småputtrigt så som det ska vara i ett julalbum i Sverige. Jag hade dock önskat mig något med lite mera tuggmotstånd, någon som vågade gå mot strömmen och inte bara följa med dit de andra går.