Odd och frostjättarna

Vanligtvis brukar vi inte recensera böcker i Bild & Bubbla. Serieromaner, visst. Faktaböcker om serier skriver vi om ibland. Ett och annat blandverk brukar också slinka med. Men sällan romaner, om det inte finns en särskilt stark seriekoppling. Och det tycker jag att det finns i det här fallet: en barn- och ungdomsbok med två duktiga och välkända serieskapare som upphovsmän.

”Odd och frostjättarna” är skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Mark Buckingham. (Det stiliga omslaget är dock målat av Fred Gambino.) Neil Gaiman behöver kanske ingen längre presentation: prisbelönt serieförfattare på eposet ”The Sandman”, men även känd för fantasyromaner som ”Stardust” och ”Amerikanska gudar” samt barnböcker som ”Coraline” och ”The Graveyeard Book”. Mark Buckingham började med att illustrera några av Gaimans artiklar på 1980-talet hemma i England, men skapade sig sedan ett namn i USA på serier som ”Hellblazer”, ”Miracleman”, ”Generation X”, ”Shade the Changing Man” och ”Fables”. Tillsammans med Gaiman har Buckingham också gjort två miniserier med Sandmans syster Death (Döden med stort D) för den amerikanska marknaden.

Gaiman uppehåller sig gärna vid asagudarna i sina verk, så ock i ”Odd och frostjättarna”. Boken handlar om den halte vikingapojken Odd som i vildmarken stöter på Oden, Tor och Loke i djurskepnad. En frostjätte har stulit Tors hammare och erövrat Asgård och därefter använt magi för att förvandla gudarna till djur. Gudarna klarar inte att ta tillbaka sitt hem och återupprätta världsordningen på egen hand, men den listige Odd vet på råd och tillsammans beger de sig till gudarnas boning för att ta itu med frostjätten.

”Odd och frostjättarna” är en småspännande och lite vemodig saga med ett oväntat fint budskap. Boken är lättläst och rekommenderas helhjärtat till målgruppen, som är 10–15 år skulle jag tro. Även för en vuxen finns här en lagom förströelse för dagar och kvällar när man inte orkar läsa något avancerat men ändå vill ha något meningsfullt.

Mark Buckinghams illustrationer ackompanjerar berättelsen på ett förtjänstfullt sätt. Enkla, klara men ändå hyfsat realistiska teckningar – ibland med en anstrykning av Jack Kirby som påminner i alla fall mig om hans klassiska sejour på Marvels ”Thor”. Men det ska vara en seriefan till att se det. Just därför är det här en bok som ger mer om man är en hyfsat allmänbildad serieläsare. Och just därför tycker jag att det är på sin plats med en recension just här.