C’est Bon Anthology Vol. 27: Picking up Pieces

Christian Skovgaards lite sorgsna serie är samtidigt en modellbyggsats …

Picking up Pieces är ett nummer av tidskriften C’est Bon Anthology som förklätt sig till en flott bok. Och inte bara det! Även till en modellbyggsats, som tillåter den äventyrligt lagde att bygga en kupolkyrka (i skala 1:250). Det måste vara rätt unikt?

Tecknaren Christian Skovgaard är expert på att skapa modeller av byggnader. Men är det verkligen en serie han har åstadkommit? Vid en hastig besiktning ser det mer ut som någon sorts bildberättelse. Boken saknar traditionella serierutor och pratbubblor. Men den är faktiskt sekventiellt berättad. I, åtminstone några fall, är det flera bilder på varje sida. Och replikerna formerar sig ibland till någon sorts bubbellika textmoln ovanför den talande. Puh! Det hade varit tråkigt och synd att behöva underkänna detta vackra konstverk, som utger sig för att vara en serie.

Det är en poetisk berättelse: lite sorglig och lite underlig. Det handlar om en arkitekturintresserad person som mister en partner och bearbetar sin saknad genom att studera olika gamla kupolkyrkor. Tillsammans med en särskilt festlig kupolkyrka återfinner hjälten skrattet och livsglädjen. Serien är snarare målad än tecknad. Lite diffus i konturerna, men ändå inte svår att följa med i. Vissa sidor är mer som fristående tavlor än som delar av berättelsen. Men man hade ändå inte velat vara utan dem, för de är så snygga.

Alla frammanar förstås sina egna, privata associationer när de läser detta lite gäckande verk. Jag tänkte lite på den brittiske filmskaparen Peter Greenaway, framför allt på dennes film Arkitektens mage (fast kanske mest för att det ju är en arkitekt med där också …). Någon serieskapare (vem har jag tyvärr glömt) sa vid något tillfälle att arkitekturen var viktigare än människorna i en serie. Kan man verkligen hålla med om det? Det kan man fundera över, om man vill. Hos Skovgaard upplöses i alla fall delvis gränserna mellan människor och byggnader. Eller ska vi säga mellan livet och döden? Eller mellan rörelse och sten?

Så lägger man ifrån sig boken. Vad gör man sedan? Antingen börjar man väl läsa poesi – Elizabeth Bishop eller Jesper Svenbro eller någon annan klurig poet – eller också går man iväg till närmaste katedral (i mitt fall blir det Lunds domkyrka) och begrundar det faktum att sådana där byggnader egentligen är en sorts niohundraåriga seriealbum av sten. Varenda sten är en tredimensionell serieruta som pulserar av liv om man bara rör vid den och låter fantasin flöda. Man anar stenhuggarnas liv, alla de som dyrkat och tjänat i den, alla tiotals generationer av människor som levt sina liv i skuggan av kolossen, stenväggarnas mytologiska figurer och mystiska symboler som mödosamt huggits ut och ristats in.

Ur CBA Vol. 27: Picking up Pieces av Christian Skovgaard.