Vi beger oss till den här sidan millennieskiftet och den här sidan Atlanten denna gång, då vi får stifta bekantskap med Tara Chace och hennes kollegor i den brittiska underrättelsetjänsten i Queen & Country, skriven av Greg Rucka.
Jag var ärligt talat lite orolig innan jag gav mig i kast med Queen & Country. Efter förra inläggets sågning så såg jag risken att skapa en negativ trend, eftersom Greg Rucka aldrig har tillhört mina favoritförfattare. Han är en av 2000-talets mest uppburna serieförfattare, men de serier jag läst har för det mesta varit besvikelser.
Greg Rucka som Wolverine-författare var en stor besvikelse. Bild från Wolverone nummer 16 (2004) av Darick Robertson. Copyright: Marvel Comics.
Jag gillade Gotham Central som han skrev tillsammans med Ed Brubaker, som råkar vara en av mina favoritförfattare, men serier som 52 och hans sejour på The Punisher har lämnat mig likgiltig. Hans nitton nummer långa sejour på Wolverine, som hypades kraftigt och som förärades ett nytt nummer 1, är bland det sämsta jag läst. Okej, det är inte Bob Harras-dåligt, men Ruckas Wolverine är ett av de bästa (eller värsta) exemplen på dekomprimering, där en historia som borde ta ett nummer att berätta sträcks ut till fem eller sex nummer. Ändå gav jag mig i kast med Queen & Country.
Greg Rucka föddes 1969 i San Francisco och började som romanförfattare. Hans första serie var Whiteout tillsammans med tecknaren Steve Lieber, en deckarserie i Antarktismiljö som kom ut på det lilla oberoende förlaget Oni Press (samma förlag som gav ut Queen & Country) med fyra nummer 1998. Han började sedan skriva för de olika Batman-titlarna, främst Batman och Detective Comics, där han och Ed Brubaker alternerade som huvudförfattare och ibland även skrev tillsammans. 2002 skapade de också, tillsammans med tecknaren Michael Lark, spinoff-titeln Gotham Central som handlar om Gothams poliskår och som kom ut i 40 nummer. Rucka fick sedan ett exklusivt kontrakt med Marvel (läs: han fick inte skriva för DC Comics under denna period) och skrev då bland annat Wolverine, men gick sedan tillbaka till DC där han under en period var ”spindeln i nätet” vad gällde DC:s events, alltså något av den roll som Geoff Johns har idag. Han har sedan 2010 växlat mellan att skriva för DC, Marvel samt romaner och en och annan independentserie.
De tre miniserierna under titeln Queen & Country: Declassified mejslade ut bakgrundshistorierna till några av bifigurerna. Här omslaget till nummer 1 (2002) av Scott Morse. Copyright: Oni Press.
Queen & Country publicerades av Oni Press och kom ut med 32 nummer mellan juni 2001 och augusti 2007. Det kan låta som om utgivningstakten var ganska sporadisk, men så var egentligen inte fallet: de första 28 numren utkom (med något undantag) varannan månad fram till och med november 2004. Sedan skulle det dröja ända till mars 2006 innan nummer 29 kom ut och mellan det näst sista och sista numret skulle det dröja hela elva månader, viket ger förklaringen till den relativt långa tidsperiod som förflöt mellan seriens första och sista nummer. Dessutom utkom tre olika miniserier á tre nummer vardera kallade Queen & Country: Declassified, varav två skrevs av Rucka och en av britten Antony Johnston. Dessa mejslade ut bakgrundshistorier för tre olika bifigurer och som gav även en bakgrund till en del händelser i huvudserien.
Greg Rucka är amerikan, men Queen & Country var ett sätt för honom att få utlopp för sin fascination för den brittiska TV-serien The Sandbaggers som gick på ITV mellan 1978 och 1980, men som mig veterligen aldrig gått på svensk TV. Huvudpersonen i Queen & Country är Tara Chace, en av tre brittiska specialagenter, eller ”minders”, som utför mer eller mindre smutsiga uppdrag utomlands. När serien börjar är hon Minder Two (numret baseras på hur länge agenten varit i tjänst) och även om hon är huvudpersonen så har både hennes kollegor och överordnade stora roller i serien.
Serien är indelad i episoder, så kallade ”operationer”, som är mellan tre till fem nummer långa. Varje ”operation” tecknas av en ny tecknare, bland annat Bryan Lee O’Malley (Scott Pilgrim), och de utspelas både på platser man förväntar sig baserat på tidsperioden, exempelvis Kosovo och Irak, och mer överraskande platser som Frankrike och Japan.
Queen & Country utspelas både på väntade och oväntade platser runt om i världen. Här omslaget till nummer 6 av John K. Snyder III. Copyright: Oni Press.
Nick Fury är en superagent och Jon Sable en actionhjälte av klassiskt amerikanskt 80-talssnitt, men Tara Chace och hennes kollegor är, trots att de är britter, så långt från James Bond man kan komma. Agenter kan misslyckas, ja till och med dö, och uppdragen, även de lyckade, lämnar både kroppsliga och själsliga ärr efter sig. Kort sagt så känns persongalleriet i Queen & Country som personer av kött och blod snarare än seriefigurer, och detta gör att spänningen blir en helt annan. Jag har ingen erfarenhet av underrättelsearbete, men detta känns som den i särklass mest verklighetstrogna serie hittills i denna genomgång. Mina farhågor kom rejält på skam den här gången och serien är precis så tät och spännande man kan förvänta sig av en riktigt bra agentserie. Anledningen att jag är ganska vag när jag beskriver handlingen i serien är helt enkelt för att jag inte vill spoliera läsupplevelsen. Alla som är intresserade av spänningsserier i allmänhet och agentserier i synnerhet borde nämligen läsa denna serie. Queen & Country gör att jag kan förstå hyllningarna Greg Rucka har fått och serien får mina varmaste rekommendationer.
Denna gång handlade det om en amerikan som skrev om den brittiska underrättelsetjänsten. Nästa gång vänder vi på steken och läser en serie om en amerikansk agent skriven av en britt: det har blivit dags att återse Nick Fury för sista gången denna genomgång, nu i MAX-tappning: Fury: My War Gone By, skriven av Garth Ennis och tecknad av Goran Parlov.
