I år är det 100 år sedan Will Eisner föddes. Men vem var Eisner egentligen, var kom han ifrån och vad drev honom? Joel Lundén har gjort egna efterforskningar kring en av 1900-talets största serieskapare.
Den 6 mars 2017 är det exakt 100 år sedan William ”Will” Eisner föddes. Jag har haft det här datumet i huvudet under två års tid, ända sedan jag började skriva på ett bokprojekt om honom, där jag försökt förstå vad det var som formade honom att bli den tecknare och betraktare av staden som han var. ”Betraktare” är den ena sidan av myntet, den andra är hur han skildrade det han betraktade, genom sina karaktärer och historier, som alla utgår ifrån storstadens tuffa levnadsvillkor.
Forgotten Ghetto, teckning av Eisner, publicerad i skoltidningen The Clinton News den 8 december 1933, då han var 16 år. Gettot, ett tema som följde honom i hela hans liv.
Jag utgick från en av hans första publicerade teckningar: The Forgotten Ghetto, som han ritade då han var 16 år gammal. Just den bilden lämnade ett avtryck hos mig första gången jag fick syn på den i Cathrine Yronwodes bok The Art of Will Eisner. Han hade under hela sitt liv arbetat med gettot och staden som tema, The Spirit slogs mot skurkarna på bakgator och när Will gjorde comeback som serietecknare under 1970-talet var det med A Contract with God (på svenska publicerad som Ett hus i Bronx). A Contract with God, som till stor del är självbiografisk, har kallats världens första graphic novel (en benämning som hade som uppgift att försöka tvätta bort seriestämpeln, på svenska grafisk novell eller serieroman) och som handlar om uppväxten i Bronx under 1930-talets depression.
Jag ville veta var i Bronx det var han bodde och växte upp. Hur såg dessa kvarter ut, som präglat honom så mycket att han återvände dit gång på gång i sina serier? Miljön och speciellt hyreshuset är så autentiskt skildrat att han måste återbesökt kvarteren när han arbetade fram materialet till A Contract with God, men fanns det kvar än idag?
Ett hus i Bronx, den svenska utgåvan av A Contract with God.
Jag googlade Dropsie Avenue, som är den adress han återkommer till i många av sina böcker. Det var en fingerad adress, så jag provade andra alternativ och fick en del träffar, men inga av dem stämde överens med huset som stod modell i hans berättelser.
Jag chansade och skrev ett mejl till Denis Kitchen, som hade ett nära samarbete med Will Eisner under lång tid och som publicerat mycket av Will Eisners material från 1970-talet ända fram till hans död 2005. Jag hade en jävla tur. Denis Kitchen svarade, men visste inte heller exakt var Eisner hade bott under uppväxten i Bronx och hade själv aldrig frågat honom. I sitt svar gav han mig en del ledtrådar; Bob Andelman hade under Will Eisners sista tre år i livet intervjuat honom, vilket resulterade i biografin A Spirited Life (den hade jag plöjt igenom och visste att adressen saknades), men kanske fanns svaret i hans anteckningar från intervjuerna med Will Eisner? Jag kunde kanske prova att höra av mig till Bob Andelman? Eller också kunde jag kolla med folkbokföringsregistret i USA: Census Records. Jag skaffade mig inloggningsuppgifter och sökte på efternamnet, vid det här laget hade jag lyckats få min fru intresserad, och efter en stund satt vi båda två och lekte detektiver.
Det fanns många med efternamnet Eisner och jag var tvungen att veta namnen på familjemedlemmarna och deras födelseår. Som tur var fanns den informationen i biografierna. Det var en ganska lätt matchning och plötsligt satt jag och tittade på en inskannad folkbokföring över familjen Eisner från 1940. I små rutor framgick olika uppgifter om familjemedlemmarna, hur gamla de var, deras kön, jobbstatus; allt skrivet för hand och finstilt.
Inskannat dokument från den amerikanska folkbokföringen Census Records över de boende på Creston Avenue år 1940. Familjen Eisner finns på rad 11–15, Will på rad 13.
I ena änden av dokumentet hittade min fru en adress: Creston Avenue, Bronx, New York City, fast utan gatunummer. Detektivarbetet fortsatte och efter lite slagningar på nätet hittade jag utdrag ur ett protokoll från en rättegång som Eisner vittnade i 1940. Det var med en lättnad som jag nu hade hela adressen framför mig. Jag skrev i adressfältet på Google Maps och några sekunder senare stod jag på Creston Avenue 2564. Fasaden på femvåningshuset matchade det hus där en av huvudpersonerna i A Contract with God – Frimme Hersh – tungt går uppför yttertrappan i ett ihållande skyfall. Det gick en rysning genom mig som efter ett tag övergick i djup tillfredsställelse.
Frimme Hersh går hem i regnet i Ett hus i Bronx. Observera husfasaderna.
Här växte Will Eisner upp, Creston Avenue 2564. Observera husfasaderna, är detta verklighetens Dropsie Avenue?
Creston Avenue ligger parallellt med The Grand Concourse, huvudleden som skär igenom Bronx. The Grand Concourse kantades av grandiosa byggnader från slutet av 1800-talet och mitt under den värsta depressionen lät man uppföra hundratals vackra Art Deco-byggnader. Det fanns under den här perioden fortfarande en dröm om att Bronx skulle vara ett alternativ till New Yorks ”bättre områden”, även under den värsta ekonomiska krisen som USA hade upplevt. Ett par parallellgator från detta samlades fattiga, arbetslösa immigranter, det som Will Eisner beskriver som gettot. Även om just hyreshusen där Will bodde hade förhållandevis bra levnadsstandard, drömde sig folk därifrån, mot nya liv. För Will Eisner var serieskapandet ett sätt att ta sig därifrån, eller med hans egna ord: ”To me art, being a syndicated cartoonist, represented a way out of the ghetto. We were all looking for a way out. That was my primary motivation” (ur The Art of Will Eisner av Catherine Yronwode).
Tidigt i livet började Will rita och uppmuntrades av fadern Sam Eisner som själv försökt sig på att leva genom konsten när han som ung var lärling hos en konstnär i Wien, och senare när han emigrerat till New York, som dekormålare till olika teateruppsättningar.
Wills mor Fannie var ända från början starkt emot den här yrkesbanan, hon pekade på Sams tidigare misslyckanden som konstnär och försökte styra in William mot ekonomiskt mer försvarbara yrkesval. Familjen Eisner hade det lika tufft som de flesta familjer under depressionen, där varannan man i hushållen levde i arbetslöshet. Sam var inget undantag och Fannie vände på slantarna för att få hushållet att gå ihop.
Gammalt foto från Bronx någon gång 1935–41. Tvätten hänger mellan husen, något som Eisner ofta skildrade i sina serier.
Will hade å ena sidan faderns stöd i sina planer att bli konstnär, å andra sidan modern som pekade på att det skulle leda rakt in i arbetslöshet och drömmeri. Detta ställde höga krav på Will som tidigt fick lära sig att bidra till familjens överlevnad genom en rad extraarbeten; som 13-åring sålde han dagstidningar i området kring Wall Street och ett par år senare fick han tillfälle att sätta sig in i processen att trycka tidningar på ett tryckeri (båda jobben inom det område som han sedan skulle göra karriär inom). Samtidigt satsade han all resterande energi i highschool och utvecklades till en skicklig tecknare och art editor för olika publikationer. Will hade en stor aptit på berättelser, vare sig de kom från matinéfilmer, de pulp-magasin som han läste eller från faderns underhållande anekdoter. Tvärs över gatan där familjen bodde ligger St James Park, och Sam tog med sig Will dit med varsitt målarstaffli. Under tiden de målade berättade fadern om sina unga år i Wien. Will bearbetade sedan detta under titeln To the Heart of the Storm som utkom 1990.
Serietidningen som vi känner den idag, fanns ännu inte, men mediet växte och blev mer och mer populärt. Will fick upp ögonen för serier genom att läsa söndagsbilagan under matrasten då han sålde dagstidningar. Det var här någon gång, när han läste serier av Alex Raymond, Milton Caniff och E. C. Segar och såg hur de använde mediet, som drömmen om en seriekarriär sakta började ta form.
