Ylva Oknelid
Födelseår: 1992
Bor: Malmö
Familj: Kollektivet Bulan med vänner
Senast lästa serieroman: ”Där inga knoppar brister, del 1” av Siri Lidbeck
Aktuell med: ”Medicinfolket” tillsammans med Saskia Gullstrand, ges ut på Dendrolagus hösten 2018
Vad skulle du säga är din största drivkraft som serieskapare och fanzinmakare?
– Som serieskapare skulle jag säga att det är berättandet som är min största drivkraft. Som fanzinemakare tror jag att det mest är att jag älskar att se saker i tryck och att komma på nya sätt att komplettera en berättelse med lösningar på layout.
Varifrån hämtar du inspiration till dina berättelser?
– Det är väldigt olika, det mesta kommer nog från idéer jag får när jag pratar med kompisar eller saker jag varit med om som jag vill bearbeta i berättandet.
Berätta om ditt aktuella projekt!
– Just nu håller jag på med flera projekt. Jag, Hanna Lundin Tistelö och Steve Nyberg ska åka till Toronto och delta i Toronto Comic Arts Festival så jag har börjat göra ett fanzine på engelska. Det är inte färdigt än men ska heta ”Pange Ultima”. Sen håller jag också på med ett nytt fanzine till SIS, det heter ”Brevet hem” och i det kommer jag att samla kortare serier och teckningar. Det är ett återkommande fanzine och det första numret gav jag ut 2014. Utöver det så jobbar jag och Saskia Gullstrand just nu med att göra om vår serieutställning ”Medicinfolket” till en bok som ges ut på Dendrolagus hösten 2018. Medicinfolket utspelar sig hundra år in i framtiden i en värld som har blivit förgiftad av miljögifter, alla växter, djur och människor är sjuka. I berättelsen följer vi en familj som färdas till ett sjukhus där de hoppas kunna bli botade.
Har du någon personlig favorit bland dina äldre fanzin?
– För ett år sen gjorde jag en samling av vikfanzines, jag vek ett litet kuvert i transparent papper som de ligger i. Det tycker jag själv mycket om, gjorde bara tjugostycken tror jag för det var så jobbigt att göra dem så jag har inga kvar nu. Sen tycker jag också mycket om allra första fanzine som hette ”Varför broderar du allt jag säger?”, det var väldigt pretto men jag tycker om det för att det blev fint och roligt att göra. Jag broderade korsstygn på framsidan av det.
Hur upplever du fanzinkulturen i Sverige idag?
– Jag tycker att den är väldigt rolig, känns som att det är många som håller på. Det enda som känns svårt är att det blir svårare att hitta ställen att trycka. Alla bibliotek i Malmö har höjt priserna på sina utskrifter. Senast jag skulle trycka något fick jag fjäska mig in på Lunds Medicinska fakultet där de hade billigare utskrifter.
Vilket fanzin som du läst under senaste året har berört dig allra mest?
– Jag vet inte riktigt, har läst jättemycket bra senaste året, bland annat ”Intryck 2000” nr 3 av Majja Unkuri, ”Där inga knoppar brister” av Siri Lidbeck, ”Jag hatar Astrid Lindgren” av Josefin Reslow och ”MVH dina gamla foster” av Valentina Mazzarelli. Valentina hade också gjort små foster i lera som hörde ihop med fanzinet, det är det bästa jag köpt på hela året!
Hur ser du på din framtid som serieskapare?
– Som det känns just nu så kommer jag alltid vilja hålla på med serier men jag har också börjat bli sugen på att jobba mer med illustration.
Något om dig själv du vill avslöja, som ingen i Seriesverige känner till?
– Haha, nä jag vet inte vad det skulle vara. Jag brukar ha som spännande fakta om mig själv att jag samlar på lånekort, just nu har jag nästan femtio stycken men det känns som att jag sagt det så många gånger så jag vet inte riktigt om det räknas som något som ingen vet om längre.
