Zorglub: Zorglubs datter
9 december 2019 av Jan Hoff Böcker Ännu en spinoff till Spirou, nu har till och med Zafir fått en egen serie.När det här seriealbumet kom ut i Norge bubblade det upp en liten debatt bland seriediggarna. Tidigare hade nämligen figuren hetat Zero på norska! Och många läsare vill ju att allt skulle vara som vanligt. Men Zorglub är faktiskt den belgiska bifigurens riktiga namn. I Sverige döpte Sture Hegerfors figuren till Zafir.
När min generation lärde känna Zafir i mitten av sjuttiotalet var det som en av Spirous motståndare. Första gången han dök upp var i Z som i Zafir med fortsättning i Skuggan av Z. Ursprungligen följetongspublicerades dessa äventyr 1959–60 i belgiska Spirou-tidningen – vilket faktiskt innebär sextioårsjubileum för Zafir 2019. I dessa klassiska album är han en excentrisk ”galen” vetenskapsman. Hans megalomani är lika utvecklad som en Bondskurks.
Det var Greg (Michel Regnier) som skrev dessa album. Samme Greg skrev också manuset till Tintin i Hajsjön, där Rastapopoulos förvandlats till Bondskurk. Vidare låg Greg (tillsammans med Eddy Paape) bakom Luc Orient, en serie där det verkligen regnade galna uppfinningar. När Spirou-tecknaren André Franquin, med några vänners hjälp på manussidan, skulle jobba vidare med Zafir utan Gregs stöd blev figuren betydligt mer harmlös. Det är albumet Raffel med Zafir jag tänker på.
I Guldmaskinen, när Jean-Claude Fournier tagit över som Spirou-tecknare, är Zafir helt reformerad. Han lever tillsammans med greven på slottet i Champignac och fungerar som assistent i uppfinnarverkstaden.
Därefter har en mängd olika tecknare gjort sina versioner av Zafir (och det övriga persongalleriet i Spirou). En rad manusförfattare har använt figuren på olika sätt. Nu är det alltså dags för Zafir att få en egen albumserie. För såväl manus som teckningar står José Louis Munuera, som tidigare tecknat några Spirou-album i den ordinarie serien. I en stil som var så fartfylld att seriediggarna bad att få en annan tecknare istället. Tråkmånsar! Man skulle kunna beskriva hans stil som en sextiotals-Uderzo på speed. Han är spanjor, men har verkat länge i den franskbelgiska serievärlden.
Helt ond är han väl inte, Munueras Zafir, men han är en skummis och han umgås med andra skummisar. Han har återgått till ljusskygga aktiviteter. Han sysslar med militär teknologi. Någon Spirou, Nicke, Spip eller greve som kan tala honom tillrätta finns inte i sikte. Darra månde världen.
Den här gången har Zafir en dotter, 16-åriga Zandra. Efter ett tag visar det sig att dottern är en robot, en mäktig robot med kort kjol och rosa hår. Det är Zafir som byggt henne. Dock har hon även en liten procent människa i sig (från en hjärna uppgrävd på kyrkogården i Champignac?) och kan hjälpa ”fadern” att hitta rätt spår i tillvaron. Att navigera på etikens knivspets. Det är ett album med en hel del humor och en hel del action.
Ganska knäppt? Ja! Underhållande ändå? Ja!