Jag tänker att världen skulle kunna vara en fantastisk plats, en idyll, en harmoni, en värld i balans. En plats för alla på lika villkor. Det är en sorg inom mig att det inte är så. De makter som styr och härskar har en annan tanke. Vad skulle kunna utmana den värld vi har? Vad eller vem skulle kunna hålla samman det goda och balansera upp det onda?
En kraft utifrån. Så som Maria blev välsignad av den helige ande, så kom också en varelse till jorden från planeten Krypton. Landade vid fötterna av den amerikanska drömmen, hos ett jordbrukarpar som med hårt arbete förvandlade jord till föda. Där växte han upp, en som står över den jordiska lockelsen och förmår tänka helhet.
Han, det vill säga Stålmannen, kan med sin allsmäktiga gåva göra i princip vad som helst. Han är för bra för att vara sann. Säger Lex Luthor och bekämpar honom med alla medel. Men när natten sluter sin mörka famn kring oss är det Stålmannen som återvänder till lägenheten och borstar tänderna. Lex sitter fängslad, men svär att rymma och fortsätta sin kamp mot det ultimata hotet, en som kan stå emot alla våra frestelser.