Vindens passagerer: Kirsebærrenes blod, anden del

Ja, nu har Bourgeon äntligen seglat i hamn. När man läste de första albumen i serien Resande med vinden (eller Vindens passagerer på danska) anade man inte att serien skulle fortsätta i flera släktled. Kanske hade inte heller François Bourgeon själv någon sådan tanke när han 1979 lämnade in de första färdiga sidorna till tidskriften Circus för följetongspublicering?

De fem första albumen utspelade sig på 1700-talet och handlade om fraktandet av slavar mellan Afrika och Amerika.

Här i Sverige fick vi vänta ganska länge innan fortsättningen, Flickan från Kajmanträdet (I–II), översattes. I Frankrike kom den ut 2009–2010; hos oss dök den upp först 2019 på förlaget Cobolt. Denna del av historien utspelar sig huvudsakligen i Amerika, under mitten av 1800-talet.

Även nästa albumsvit, Kirsebærrenes blod utkom i två band. Båda föreligger nu i dansk översättning. Del ett kom ut 2019 och del två 2023. Om det första skrev jag när det var nytt. Noterar nu att den texten mycket passande lades ut på Bild & Bubblas nätsida den 1 maj (på den rödaste dagen!) Passande med tanke på att Kirsebærrenes blod handlar om de franska socialisternas sorgliga kamp. Det gick inte så bra för dem med Pariskommunen. Och värre skulle det bli!

Handlingen består till stor del av återblickar. Huvudpersonen Zabo/Clara blir av med sitt barn och fraktas sedan till en fångkoloni i Nya Kaledonien (en ögrupp belägen öster om Australien). Där får hon stanna i åtta år. Hon är rätt tuff och uthärdar alla umbäranden. Under en period hjälper hon en läkare som är verksam på ögruppen.

Detta är inte en snabb bladvändare. Delvis är tempot redan nedbromsat av att det mesta av historien berättas i tillbakablickar (talande huvuden). Därtill väljer François Bourgeon (av någon anledning) att låta ganska stora delar avhandlas enbart i textplattorna. Även relativt dramatiska skeenden, som skulle passat utmärkt för sekventiellt berättande (det vi kallar tecknade serier) låter Borugeon förbli enbart text. Man tänker att en framstående seriekonstnär borde ha utvecklat sitt bildberättande mer. Men istället blir det bitvis gammalmodigt Illustrerade klassiker-berättande av det hela denna gång, trots att Bourgeon har många fler sidor till sitt förfogande i detta band.

Däremot tecknar han, förstås, mycket mycket snyggare än de de gamla IK-tecknarna. Vissa serierutor är små konstverk. Särskilt skeppen och vågorna har han lyckats synnerligen väl med. Man vill hänga upp bilderna på väggen.

Kanske har Bourgeon drabbats av en överdriven pedagogisk mani? Vill han undervisa för mycket? På en och samma gång försöker han säga något om 1800-talets socialism och något om rasismen på öarna i Nya Kaledonien. När han ändå håller på predikar han även lite feminism.

Dock knyter han ihop trådarna ganska snyggt på de sista sidorna, när Zabo/Clara och Klervi börjar nysta i det förflutnas hemligheter.

Även denna del är försedd med en notapparat, i vilken dels alla oöversatta bretonska repliker förklaras, dels fakta om alla i albumet förekommande historiska personer meddelas.

Utdrag ur Vindens passagerer: Kirsebærrenes blod, anden del av François Bourgeon. © Cobolt