Som jag skrev om förra gången, så hade de tre Superman-tidningarna under åren 1989–1990 alltmer gått mot en ständig crossover. I och med det som brukar kallas triangelåren eller -eran, både permanentades och formaliserades detta. Från och med de tidningar som kom ut i januari 1991, försågs nämligen samtliga Superman-tidningar med en liten triangel och en siffra, så att man som läsare skulle veta i vilken ordning tidningarna skulle läsas.
Clark Kent avslöjade sin hemliga identitet för Lois Lane i februari 1991. © DC Comics
Efter Superman nummer 51, som hade ”triangelnumret”1991:1, följde alltså inte Superman nummer 52, vilket är det brukliga när det gäller amerikanska serietidningar. Istället var det Adventures of Superman nummer 474, med triangelnummer 1991:2 som var det nästföljande numret. Denna triangel på omslagen skulle hänga med ända fram till 2002, och dessa år brukar därför kallas för Superman-seriernas ”triangelera”. Från och med nu kommer även jag att skriva triangelnumret för de tidningar jag nämner här nedan.
När DC startade en fjärde Superman-tidning i juli 1991 blev de olika titlarna i princip en veckotidning med olika kreatörsteam varje vecka. Jag skriver ”i princip” eftersom matematikintresserade läsare redan räknat ut att 12 gånger 4 bara är 48, vilket betyder att det inte kom ut en Superman-tidning alla veckor på året.
Triangeleran gav också den oönskade – åtminstone bland serieskaparna – effekten att de som jobbade på de olika Superman-tidningarna blev förhållandevis anonyma. De olika titlarna förlorade sin särart och de olika manusförfattarna och tecknarna blev ”kuggar i maskineriet” snarare än någonting annat. Man talar till exempel väldigt sällan om ”Dan Jurgens Superman”, trots att han jobbade med Superman-serier i ett drygt decennium.
Den förmodligen viktigaste sidointrigen under triangelerans första år var Lois och Clarks förlovning. Clark hade nämligen inte berättat att han var Superman innan han friat. Hur skulle Lois reagera när han berättade det?
Superman slåss bland annat mot dinosaurier i tidshopparhistorien Time and Time Again. © DC Comics
I Action Comics nummer 662 (1991:6, februari 1991) inträffade det historiska när Clark, på den allra sista sidan, avslöjade sin hemliga identitet för Lois Lane. Hennes reaktion kom i Superman nummer 53 (1991:7, mars 1991), och med tanke på att hon inte bara fått reda på att hennes fästman dolt sin odiskutabelt största hemlighet för henne, utan dessutom att han var en varelse från en annan planet, tog hon det förvånansvärt bra. Hon sade till och med att hon nog ”egentligen alltid vetat” (och därmed gav hon svaret på den halvsekelgamla frågan om hur skjutjärnsreportern Lois Lane inte kunnat se igenom en av världshistoriens sämsta förklädnader), men att hon behövde lite tid att tänka.
För att ge Lois tid att tänka, eller snarare för att låta läsarna våndas lite extra, inledde man en historia där Superman blev ”vilse i tiden”. Time and Time Again publicerades mellan mars och maj 1991. Det var en ganska trist historia där Superman hoppade fram och tillbaka i tiden: han besökte dinosauriernas tid, kung Arthurs Camelot, andra världskriget och Legion of Super-Heroes tusen år framåt i tiden. Historien introducerade visserligen ”tidspoliserna” Linear Men, men känns mest som ett sätt att dra ut på historien om Lois och Clark. Ett intryck som förstärks när Superman till slut hittade tillbaka till vår tid i Action Comics nummer 665 (1991:15, maj 1991). Fast det har gått fem månader för Superman, har det bara gått några timmar för Lois, men ändå verkar det mesta av hennes tvivel som bortblåsta.
Som jag skrev tidigare så startades ytterligare en Superman-titel i juli 1991. Tidningen fick namnet Superman: The Man of Steel och som manusförfattare anlitades ytterligare en Marvel-profil: Louise Simonson, mest känd för Power Pack, X-Factor och New Mutants. Jon Bogdanove hade arbetat tillsammans med Simonson på Power Pack samt X-Factor och han blev också tecknare på den nya titeln.
En fjärde tidning lanserades i juli 1991, Superman: The Man of Steel. © DC Comics
Den nya tidningen föranledde en rockad bland kreatörsteamen. Jerry Ordway återvände till Adventures of Superman, dock bara som manusförfattare. För teckningarna svarade nu Tom Grummett. Superman togs över av Dan Jurgens, som ansvarade för både teckningar och manus. Han skulle bli tidningen trogen ända fram till nummer 150 (1999:44, november 1999).
För att fira den nystartade titeln var samtliga Superman-tidningar som utkom i juli 1991 dubbelnummer, där alla tecknare samarbetade. Det var en lång historia där den kryptonska artefakten Eradicator visade sig ha överlevt Supermans försök att förgöra den. Den – eller snarare ”han” – hade nu blivit en humanoid varelse med egen personlighet. Han hade en plan: att förvandla Jorden till ett nytt Krypton genom att göra solen till en röd stjärna. Med hjälp av professor Emil Hamilton lyckas Superman givetvis avvärja Eradicators plan och besegra honom än en gång.
Clark och Lois fick äntligen prata ut i Superman nummer 59 (1991:28, september 1991), då tidspoliserna Linear Men stoppade tiden (som ett tack för att Superman hjälpt dem i Time and Time Again). Lois bekymmer var att hon kände att hon aldrig skulle bli Clarks första prioritet. I en ofta citerad replikväxling frågade hon Clark varför han valt att bli Superman och fick svaret ”För att ingen annan kan”.
Superman nummer 59 var en av de lågmälda historier som Dan Jurgens gjorde till sin specialitet. Ett annat sådant exempel kom bara några månader senare, i Superman nummer 64 (1992:6, februari 1992). Det är en historia om de tusentals brev som Superman får varje år med olika önskemål, och som han läser varje jul – som ett slags jultomte! Det är ett gripande nummer full med små slice-of-life-historier.
I ett nummer av Superman gjorde Dan Jurgens en av de lågmälda Superman-historier som blev hans adelsmärke. © DC Comics
I en tårdrypande episod berättar den tioåriga Terry om att hans far fått cancer och ber Superman att bota honom. Superman vet att han inte kan det, men besöker ändå sjukhuset – men för sent. Fadern har redan avlidit och Terry skyller detta på Superman. Till slut talar de ut, och när Clark berättar att han inte kunnat bota fadern även om han hunnit i tid, får han frågan ”Why? You’re Superman!”. Svaret är ett perfekt exempel på den nye Supermans karaktär: ”No. I’m Superman.” Den gamle Superman hade varit en halvgud, men den moderna Superman var först och främst en människa.
Alla historier handlade förstås inte om Lois och Clark. Superman-tidningarna hade gott om sidointriger. Perry och Alice White försökte rädda sitt äktenskap som krisade efter att Perry fått reda på att Lex Luthor var den biologiske pappan till sonen Jerry. Jimmy Olsen återupptog ett förhållande med Lois syster Lucy, flyttade hemifrån och förlorade – och återfick – jobbet på Daily Planet.
Den viktigaste sidointrigen var dock Lex Luthors död och dess konsekvenser. Luthors företag LexCorp var Metropolis största arbetsgivare och med grundaren borta började maskineriet hacka. I Luthors efterlämnade papper hittades ett testamente, där det visade sig att han hade en dittills okänd son som bodde i Australien! Sonen dök upp i Action Comics nummer 670 (1991:34, oktober 1991). Han hade det inte alltför fantasifulla namnet Lex Luthor II. Han tog över LexCorp och till en början verkade allt frid och fröjd. Den unge Lex Luthor verkade inte alls ha faderns elakhet, utan ville på allvar Metropolis bästa och samarbetade gärna med Superman.
Lex Luthors son gjorde entré – men var det verkligen hans son? © DC Comics
Superman misstänkte dock att allt egentligen bara var en fasad, och långsamt började han ana sprickor i den. Så småningom avslöjades allt (för läsarna vill säga, Superman var fortfarande ovetande) i Action Comics nummer 678 (1992:24, juni 1992). Lex Luthors ”son” var i själva verket en klon. Vid flygkraschen där Lex ”dog” hade hans team av vetenskapsmän räddat hans hjärna och klonat en ny kropp. En rolig detalj var Luthors fåfänga: han hade varit tunnhårig, men ”sonen” hade både långt hår och skägg, något vetenskapsmännen fått instruktioner om. Luthor var alltså tillbaka, lika ond som vanligt, men ännu lite listigare.
En av de mest kända historierna från triangelårens första år var Panic in the Sky som gick i Superman-tidningarna i mars och april 1992, med en prolog i Action Comics 674 (1992:8, februari 1992). Det var en historia med flera gamla ansikten från förr. Den första gamla bekantingen som återkom var Matrix – den konstgjorda varelsen hade återtagit identiteten som Supergirl och var betydligt mer psykiskt stabil. Snart stötte hon ihop med Brainiac. Det var en klassisk Superman-fiende som existerat ända sedan 1958, då han debuterade i Action Comics nummer 242. (Det amerikanska slanguttrycket ”brainiac” kommer från figurens namn.)
Den gamla versionen av Brainiac hade varit en klassisk rymdskurk, som bland annat ”stulit” den kryptonska staden Kandor genom att förminska den och stoppa den i en flaska. Den nya versionen var dock en mer jordnära karaktär, åtminstone till en början. Han debuterade redan när Byrne skrev serien, i Adventures of Superman nummer 438 (oktober 1988). Den nya Brainiac var Milton Fine, ett medium som jobbade på tivoli. Det var egentligen en harmlös figur, men när han blev besatt av utomjordingen Vril Dox aktiverades hans psykiska krafter och han hamnade i konflikt med Superman, som besegrade honom tämligen enkelt.
I Panic in the Sky la man grunderna till den nya versionen av Justice League. © DC Comics
När Byrne skrev karaktären var det inte självklart om Vril Dox-personligheten var inbillning eller inte, men när Byrne lämnade över serien tog den personligheten över Fines psyke mer och mer. Till slut gav Fines kropp upp och han hamnade i koma, något som dock inte hindrade Brainiac. I historien Brainac Trilogy från Action Comics 647–649 (november 1989–januari 1990) dumpade han Fines kropp och flydde ut i rymden. Men nu var han tillbaka!
I Panic in the Sky var Braniac mäktigare än någonsin. Dels för att Milton Fines begränsningar inte längre påverkade honom, dels för att han nu hade tillgång till ”Warworld” (ett annat återseende, dock utan Mongul denna gång). Tillsammans med rymddrottningen Maxima (som också förekommit tidigare då hon försökt få Superman att gifta sig med henne) och Draaga (Warwolds gamla gladiatormästare som Superman besegrat) anföll han nu Jorden. Brainiac och hans allierade var faktiskt så mäktiga att Superman inte rådde på dem på egen hand, utan fick ta hjälp av flera andra superhjältar för att besegra skurkarna.
Resultatet av Panic in the Sky blev att Supergirl/Matrix stannade permanent på Jorden, där hon inledde ett förhållande med den nye Lex Luthor (som var fysiskt lik den Luthor hon kände igen från sitt universum). Dessutom blev historien ursprunget till den nya versionen av Justice League, som skapades då ”Bwahaha”-eran kommit till ända. Den nygamla gruppens äventyr skrevs och tecknades av Dan Jurgens, som alltmer framstod som en av DC Comics viktigaste serieskapare.
Jerry Ordway återvände till Adventures of Superman. © DC Comics
De första åren av triangeleran var i det stora hela mycket bra serier. Möjligen gjorde det faktum att Superman-titlarna var en ”nästanveckotidning” att varje enskilt nummer blev mindre fokuserat på att driva historien framåt. Å andra sidan fick bifigurer och sidointriger större utrymme. Undantag finns dock, exempelvis de två nummer av Superman som jag nämnde tidigare. Ett av intrycken från dessa år är att Dan Jurgens alltmer klev fram som Superman-tidningarnas kreativa motor. Precis som serierna jag skrev om i förra inlägget, så tillhör dessa Supermans guldålder och är högkvalitativa superhjälteserier.
På sista sidan i de Superman-tidningar som kom ut i november 1992 fick läsarna se att någon eller något försökte slå sig ut ur en cell. En varelse som verkade vara ute efter Superman. Vem det var och hur Superman hanterade detta hot, avslöjas i nästa del av Seriearkeologi. På återläsande!
Lästips:
- Superman-serier från 1990-talets första år var länge sorgligt underrepresenterade när det gäller samlingar. Det är i princip bara Panic in the Sky som hade getts ut på senare år, och då i mjukpärmsalbum. Annars fick man leta rätt på de samlingar som gavs ut på 1990-talet, och som var ganska dåliga vad gäller tryck, papperskvalitet och formgivning. Dessutom var de givetvis sedan länge utgångna, så man var hänvisad till begagnatmarknaden. De samlingar jag själv läst är, förutom Panic in the Sky, albumen Time and Time Again och They Saved Luthor’s Brain. Annars var det lösnummer som gällde. Men precis när jag satt och gjorde de sista korrigeringarna i den här texten, nåddes jag av nyheten att DC Comics kommer att släppa Superman: The Triangle Era Omnibus vol. 1 i september! Den kommer att täcka allt material från början av triangeleran fram till Panic of the Sky. Mycket av detta material har alltså aldrig återtryckts, så det är en välkommen utgåva för alla Superman-fans!
Svensk utgivning:
- Stålmannen lades ned 1991, så inga av dessa serier finns utgivna på svenska. Det gäller i princip samtliga serier som kommer att tas upp hädanefter.
