Det jävla ordet

I grunden skildrar Mikael Hammarbergs längre debut följderna av en cancerdiagnos i hans familj, men i bredare mening hans kamp för att förstå sig själv. Boken är svår att sammanfatta på grund av hur personlig men samtidigt analytisk den är. Varenda ruta är sprickfärdig med information, både i den detaljerade texten och de subjektiva, ofta symboliska bilderna. Boken är känslosam, men på ett distanserat sätt. Där andra självbiografiska serieskapare nog skulle ha återskapat scener känns Hammarbergs berättarsätt mer som dissektioner av vad som har hänt, vilket faktiskt gör att man kommer honom närmare. Boken är hans verktyg för att kunna förstå och hjälpa sig själv, ett streck i taget.

[Webbreds anm.: Hammarberg har tidigare gett ut ett kortare fanzin med samma titel, det recenserades här.]