Trollkungen

Man skulle kunna kalla Kolbeinn Karlsson pretentiös. Ordet ”pretentiös” har idag en lite negativ klang och kan betyda såväl ”anspråksfull” som ”förmäten”. Men som Andres Lokko (i ett annat sammanhang) skrev i Svenska Dagbladet 2009-06-12: ”Det har nästan känts skrämmande att allt som kan kategoriseras som det minsta seriöst, historiskt, politiskt eller intellektuellt per automatik kan avfärdas som pretentiöst.”

Jag kan hålla med Lokko om att ”pretentiös” har en onödigt negativ klang. Det är inte fel att ha pretentioner eller att vara anspråksfull, bara man har täckning för det. Och täckning, det har Kolbeinn Karlsson flera gånger om. Karlsson är ambitiös och vågar göra serier som kräver mer av sin läsare än vad genomsnittsserien gör.

Det är inte alltid så lätt att förstå den surrealistiska handlingen i hans serier – och det är kanske inte meningen heller – men det är alltid intressant. Karlsson gör väldigt egna serier, konstserier som klippta och skurna för Galago. De här serierna kan inte kategoriseras som komik, äventyr eller skräck, men de lyckas ändå väcka känslor av såväl obehag som förundran. Bilderna kan vara både vackra och groteska på samma gång, men de är alltid tydliga. Stilen är rent av unik och lätt igenkännbar, även om det ibland känns det lite som att promenera omkring i en av David Lynchs mardrömmar. Men eget är det ändå.

”Trollkungen” från 2009 är Karlssons bokdebut och utgavs även i USA av Top Shelf 2010 som en del av satsningen ”The Swedish Invasion”. Boken samlar kortare serier från bland annat fanzin och Galago plus några nya och omtecknade sidor, allt i fyrfärg. Först tycks det bara vara en ”vanlig” samling fristående historier, men efter att tag märker man att teman och motiv går igen. Det borde inte hänga ihop, men det gör det ändå på något sätt! Det tycks finnas någon sorts osynlig logik som styr över den här världen, även om den i nuläget inte har uppenbarats för någon annan än upphovsmannen.

Det här är ett av de intressantaste svenska seriesläppen på flera år och har välförtjänt hyllats av en enig kritikerkår. Jag kan bara stämma in i hyllningskören. ”Trollkungen” rekommenderas varmt till den som vill ha lite mera tuggmotstånd i serieläsandet. Så gör er själva en tjänst genom att låta er svepas med till Kolbeinns drömlika värld med kusliga skogsväsen, muskelbyggande ewoker, brutala gunfighters, morotsmän med växtvärk och gröna män med lika gröna fingrar. Vågar du glida nedför den svarta floden, irra runt i de Twin Peaks-liknande röda korridorerna och kika in i svetthyddan i skogen…?