Pappa för dig som har bråttom

Den här recensionen borde jag ha skrivit för länge sedan, men som småbarnspappa är det inte alltid så lätt att hitta tiden. Efter att ha plöjt igenom ”Pappa för dig som har bråttom” är jag dock övertygad om att Henrik Lange själv hyser den största förståelse för detta.

Efter Langes populära ”bråttomromaner”, där litterära klassiker sammanfattades på ett humoristiskt sätt i tre serierutor, väljer han att gå vidare och leka med formen i en bok om föräldraskap som blandar prosa med skämtteckningar och korta seriesekvenser. Man skulle kunna spekulera om att det är ett sätt att bryta med den framgångsrika mall som han satt upp för bråttomromanerna och som hans förra förlag spinner vidare på utan Langes inblandning. Men hur det än förhåller sig med det så blir resultatet den här gången ett blandverk som en del serievänner kommer att vägra betrakta som en renodlad seriebok. Den breda massan kommer däremot att ta boken för vad den är – en perfekt presentbok för nyblivna pappor.

Liksom andra verk jag har recenserat i samma genre – Joanna Rubin Drangers ”Alltid redo att dö för mitt barn”, Katja Tukiainens ”Russinet” (båda i B&B 3/2009) och Jojo Falks och Tomas Zackarias Westbergs ”Ett plus” (webbrecension, november 2010) – är det här främst ett verk för de invigda. Här finns då äntligen det jag efterlyst i de andra verken och som ”Ett plus” till viss del infriade: det manliga perspektivet på graviditeten.

Som man känns det ibland som att man sitter på avbytarbänken och får kämpa för att synas och vara med. Här har Lange lagt maximalt fokus på den manliga upplevelsen – mamman är i princip inte med överhuvudtaget. Men även om jag gärna sett båda föräldrarna i boken betyder inte det att Langes bok utgör någon manschauvinistisk eller omodern skildring av papparollen. Tvärtom ger det ett annorlunda perspektiv på saker och ting. Langes självbiografiska (?) pappa är en modern och ansvarstagande förälder som stoiskt genomlider förlossning, spyor, blöjor, dryga släktingar, ”perfekta” föräldrar, dagisbakterier, trotsåldern och sist men inte minst, sönderrivna serietidningar (!).

Det är roligt. Mycket roligt. Hos Lange är tonen klart råare än hos kollegorna; über-gulligt blir det aldrig, ämnet till trots. Redan inledningsvis beskrivs en kräkorgie där Lange formulerar frågan som säkert ingen förälder vill kännas vid öppet: ”Hur i helvete hamnade jag i det här?”

Den som inte har barn blir knappast motiverad att skaffa egna efter att ha läst denna handbok i umbäranden. Men mitt i allt det svarta genomsyras ändå Langes bok av en enorm stolthet, värme och kärlek till barnen. Som han skriver i epilogen om en magsjuk son: ”Han ler och det, det är värt allt. Om jag haft 1 000 sådana här dagar kan jag ta 10 000 till för jag är pappa så in i helvete och jag älskar det.”

Utdrag ur Pappa för dig som har bråttom, bild av Henrik Lange. © Henrik Lange