The Walking Dead volym 13: Ingen återvändo

Den samtida zombiens pappa, George A. Romero, säger att zombierna i The Walking Dead är ganska meningslösa. Det är inte de som är poängen med serien. Istället är det människornas samspel inför katastrofen som är huvudsaken.

Det stämmer bättre än vanligt i denna episod av The Walking Dead med underrubriken Ingen återvändo. Här möter vi den protagonistiska gruppen i ett samhälle som kunnat hantera katastrofen relativt väl. Det har behållit sin ursprungliga karaktär bättre än andra samhällen. De som lever i samhället väljer att låta Rick och gruppen bosätta sig där för att de behöver deras expertis, och gruppen själva behöver samhällets normalitet.

Gruppen har nu utvecklats från några vanliga amerikaner till en överlevnadsmaskin. Det är inte alls självklart att de ska klara interaktionen med det lilla samhället särskilt väl.

Det är som med de tusentals flyktingar som varje år når västvärlden. För folk som länge levt med brutalt traumatiska upplever och den stress det innebär är inte återanpassning en enkel sak. Oavsett ifall de varit med om en zombie-apokalyps eller ett mer konventionellt krig.

Som vanligt är The Walking Dead välberättad, med suggestiva gråskalor och dramatiska kontraster i bilderna. Det är sällsynt att episka serier håller så väl dramatiskt som The Walking Dead. Volym 13 är fortfarande spännande, och jag ser fram emot volym 14.

Jämfört med den teveserie som bygger på serien, så är den grafiska romanen bättre. Även om de bägge fortfarande följer samma manus så fungerar serieformatet bättre.