Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke [nr 7]: Hoppets tid, första delen

Det finns många exempel på spin-offs som inte hållit måttet. Ett exempel är TV-serien Joey (karaktären kommer från Vänner). Men inom serievärlden finns ett antal lyckade exempel såsom Smurferna (som från början dök upp i Johan och Pellevins äventyr).

En serie som ligger bakom en hel drös med mer eller mindre lyckade avknoppningar är Spirou. Dessa är Gaston, Marsupilami, Den unge Spirou och Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke. Det sistnämnda gick ut på att fransk-belgiska serieskapare fick tolka Spirou-serien och dess figurgalleri utan att behöva ta hänsyn till någon större kontinuitet. Flera av dessa har placerat Spirou, Nicke och Spip i Andra världskrigets Bryssel. Så också denna, som är första delen av fyra. Här försöker Nicke och Spirou leva som vanligt, men konsekvenserna av nazisternas ideologi börjar sakta tränga sig på. Spirou oroar sig även för sin försvunna kommunistiska flickvän.

Albumen inom Ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke har kritikerrosats. Speciellt de skrivna av Émile Bravo. Dessa är i regel betydligt mer allvarsamma och dramatiska än de underhållande äventyrsserieoriginalen. På ett sätt påminner de om de mer verklighetstrogna anpassningarna av gamla filmsviter såsom James Bond och Jönssonligan.

Men jag saknar den ”klassiska” Spirou. Jag saknar humorn. Jag saknar Zafirstrålar och besynnerliga champinjoner av Greven av Champignac. Detta är lite för gravallvarligt och kallt om hjärtat för min smak. Måste allvar och realism betyda att något blir bättre?

Första delen av Hoppets tid utspelar sig under Andra världskriget. Bild Émile Bravo.