Precis som jag skrev i mitt förra inlägg så lever Jack Kirbys arv vidare i dagens serier. Dels inspirerade han många serieskapare, dels har de figurer han skapade använts flitigt genom åren. Den här gången tar vi en titt på Orion från början av 2000-talet.
På 1980-talet blev Darkseid och resten av New Gods alltmer integrerade i DC:s universum, och Darkseid blev en av Supermans stående fiender. Här omslaget till Superman nummer 3 från 1987, tecknat av John Byrne.
Karaktärerna som Jack Kirby skapade i sin Fourth World-svit skulle komma att spela en allt större roll i DC:s universum efter milstolpen Crisis on Infinite Earths som publicerades 1985–86. Främst gällde det Darkseid; under decennierna som följde så blev Darkseid en av Supermans stående fiender samt huvudantagonist i Crisis-uppföljarna Legends från 1986–87 och Final Crisis från 2008–2009. Även andra Fourth World-karaktärer integrerades i DC-universumet: bland annat var Orion och Lightray under en period medlemmar i Justice League.
Det gjordes även försök att bygga vidare på den mytologi som Kirby skapat. Redan 1989 startades en ny version av New Gods, denna gång skriven av Kirbys före detta assistent Mark Evanier och tecknad av okända namn som Paris Cullins. Denna volym kom upp i 28 nummer och lades ner 1991.
Fyra år senare startades en ny volym. Efter elva nummer togs den över av John Byrne, och efter nummer femton nummer lades den ner/bytte namn till Jack Kirby’s Fourth World (ett bättre namn hade kanske varit John Byrne’s Fourth World) och efter tjugo nummer lades även den tidningen ned i oktober 1998.
DC bytte namn på New Gods till Jack Kirby’s Fourth World 1997. För innehållet svarade dock John Byrne och omslagen tecknades av Walt Simonson. Här omslaget till nummer 1. Copyright: DC Comics.
Vid sidan av nyss nämnde Byrne så är nog Walt Simonson den som bäst förvaltat Kirbys arv genom att göra serier i samma anda. För några månader sedan skrev jag om hans tid på tidningen The Mighty Thor, som blev Simonsons genombrott som serieskapare, och det var bara en tidsfråga innan han skulle ta sig an Thors andliga uppföljare. Han hade medverkat i både New Gods och Jack Kirby’s Fourth World genom att teckna omslag och ”backup features”. När man gjorde ett nytt försök att lansera en titel med New Gods-tema stod Simonson näst på tur. Denna gång ville man dock fokusera på det som egentligen alltid varit New Gods-seriernas huvudkaraktär, och i juni 2000 startade tidningen Orion, skriven och tecknad av Walt Simonson.
Orion kom ut med 25 nummer mellan juni 2000 och juni 2002, samtliga tecknade av Walt Simonson. De flesta numren innehöll också kortare backup-historier, precis som de tidiga Lee/Kirby-numren av The Mighty Thor. Backup-historierna var avsedda att ge bakgrund till händelser i huvudserien och skrevs av Simonson, men de var oftast tecknade av gästtecknare som Frank Miller, Dave Gibbons och Howard Chaykin.
Hur mycket av Orion som bygger vidare på de två 1990-talsversionerna av New Gods är svårt för mig att svara på, eftersom jag inte läst dessa. Däremot bygger de vidare på Kirbys Fourth World-serier och innehåller mängder av referenser till dessa. De tjugofem numren av Orion är en enda sammanhållen historia som behandlar ett ganska klassiskt litterärt tema: en hjältes fall och återupprättelse. Redan i seriens femte nummer står den slutstrid mellan Orion och Darkseid som Kirby aldrig skrev och kort därefter får Orion tillgång till ”The Anti-Life Equation” som ger honom kontroll över alla levande varelsers vilja. Trots goda intentioner så blir Orion en tyrann. Först när han besegras inser han faktum, och seriens andra halva ägnas åt att låta Orion reparera sitt nedsolkade rykte. Hur det slutar tänker jag inte avslöja här, men Simonson ger läsaren ett par överraskningar på vägen.
Simonsons Orion behandlade det klassiska teman som en hjältes fall och återupprättelse. Här omslaget till Orion nummer 17. Tecknat av Walt Simonson. Copyright: DC Comics.
Att jämföra Walt Simonson med Jack Kirby är svårt. Dels är Kirby mästaren som skapade hela Fourth World-mytologin och Simsonson är lärjungen som förvaltar och uppdaterar den, dels så är det nästan tre decennier mellan Kirbys och Simonsons versioner, med allt vad det innebär av förändringar i berättarteknik. Då är det enklare att mäta Simonson med sig själv genom att jämföra Orion och Thor. Det är inte heller helt enkelt eftersom det är sjutton år mellan hans första Thor-nummer och Orion-nummer, samt att han skrev nästan dubbelt så många nummer av Thor. Enligt uppgift så fick Simonson också veta att Orion skulle läggas ner, vilket kan ha gjort att han fick skynda sig att få till ett slut på serien. Det kan vara någon av dessa funktioner som gör att jag föredrar Simonsons Thor-serier, som jag tycker känns mer genomarbetade. Det kan också vara så att jag föredrar den mer renodlade mytologin i Thor jämfört med den blandning av teknologi och mytologi som Kirby lät prägla Fourth World-serierna och som Simonson fick förhålla sig till. Bägge serierna är dock läsvärda.
Med detta lämnar jag gudaserierna för denna gång. Nästa gång kommer det att handla om en betydligt mer jordnära hjälte. Jag tänkte hålla er på halster ett tag och vänta med att avslöja exakt vilken hjälte det handlar om.
Lästips:
- Samtliga nummer av Orion finns samlade i boken Orion by Walter Simonson Omnibus. I den boken finns också samtliga backup-serier, både från Orion och de Simonson gjorde i New Gods. Dessutom finns alla New Gods-relaterade omslag som Simonson tecknade. Det är egentligen det enda tips ni behöver; boken är förhållandevis billig (600 kronor i skrivande stund) och innehåller allt Simonson-material med Fourth World-anknytning.
