: Moralpanik kring Pyton

»Serietidningar ser numera inte sällan helt annorlunda ut än vad de gjorde för bara så där tio år sen. Ofta är de nya serietidningarna råa, och med mycket fräna sexuella skämt. En fråga som aktualiseras är om de här tidningarna med sin ofta trubbiga ironi är acceptabla för en ung publik eller inte.

Förespråkarna menar att det finns andra, men mera dolda grovheter som är betydligt värre i samhället. Men motståndarna tycker att det nu har gått alldeles för långt, till exempel lärare i Sorunda, som med stöd av läroplanen har förbjudit serietidningen Pyton.«

Så inleddes ett inslag i TV 4:s nyheter 23 oktober förra året. Det rörde sig närmare bestämt om två lärare som förbjudit eleverna att läsa tidningen Pyton i skolan. Lärarna gjorde följande uttalanden:

»Det är pornografiska bilder … Det driver gäck mot utvecklingsstörda … Fientligt uttryck gentemot utlänningar i vissa fall, har vi hittat.«

»Risken är att de får en snedvriden bild utav saker och ting.«

»Den är skadlig på så sätt att den är tillgänglig för alla, ute i matvarubutiker, ute i kiosker. Och du som förälder går med på att ditt barn köper den här tidningen. Du vet inte vad du sätter i händerna på ungarna, för att du litar så fullt och fast på att det är en serietidning.«

Men, berättade reportern, »efter att ha vädjat till butikerna i bygden har de nu slutat sälja Pyton.« Har ni rätt att göra så? frågade hon lärarna.

»Vi har självklart rätt att göra på det här sättet, eftersom vi lever i ett demokratiskt samhälle, och jag tycker inte bara att det är rätt, utan jag tycker det är en skyldighet som vi vuxna har, att ta kanske ett större ansvar. Det är lätt att gå hem och gnälla i vrån, det är svårare att göra någonting utav det.«

***

Pytons ansvarige utgivare Jonas Svensson, på Atlantic Förlag, fick försvara tidningen i ett par repliker, och två elever fick uttala sig – en pojke som tyckte att ·Pyton var rolig, en flicka som tyckte den var äcklig och fullt riktigt konstaterade: »Den är mera för såna som är äldre.« Alltihop illustrerades med lösryckta rutor ur serier ur Pyton och MegaPyton av bland annat Åke Forsmark, David Liljemark, Alf Woxnerud och Gotlib, i några fall med upplästa repliker.

Inslaget i TV 4 följes upp av en något mer nyanserad artikel i Aftonbladet samt ett inslag i TV Stockholm, där de båda lärarna konfronterades med Jonas Svensson, och då blev betydligt mildare i sin kritik. Både Aftonbladet och TV Stockholm gick ut till sina läsare/tittare med frågan om Pyton borde förbjudas, vilket besvarades med ett klart nej.

Hela uppståndelsen är ett eko av den mindre moralpanik som uppstod för ungefär tio år sedan kring tidningarna Pox och Elitserien, med rubriker i pressen som »Barn köpte porren« och upprörda lärare som reste runt och försökte få återförsäljare att bojkotta tidningarna. Pox hade visserligen den tydliga påskriften »serier för vuxna«, men det lockade ju bara barnen att läsa den, hävdade kritikerna.

Elitserien, en tidning för ungdomar av svenska serieskapare, kom bara i ett nummer, men det hade en satirbild med Kalle Anka på omslaget, vilket ledde till att föräldrar köpte tidningen i tron att det var Kalle Anka [se B&B 1/85 och 2/85]. En kvinnlig kommunalpolitiker blev så uppbragt att hon brände upp ett exemplar på bild i en lokaltidning.

***

För fyra-fem år sedan var det ett antal konsumföreningar som beslutade bojkotta alla Epix Förlags vuxenserietidningar. Och i dag, när det inte längre finns några vuxenserietidningar, är det alltså Pyton man hänger upp sig på. Även om Sorundaepisoden är en aktion i mycket mindre skala, tyckte alltså en TV-kanal som TV 4 att det var värt att slå upp i nyheterna. Det tyder på ett extremt spekulativt nyhetstänkande. Men hela historien visar också att det finns en livskraftig censuranda i vissa delar av samhället, samt att många fortfarande betraktar serietidningar som något som självklart riktar sig till barn. Se på lärarens replik ovan: »Du litar så fullt och fast på att det är en serietidning.«

– Jag irriterar mig framför allt på att lärarna tar sig rätten att frammana bojkott hos återförsäljarna, säger Jonas Svensson till B&B så här efteråt, när det hela blåst över. Visserligen blev det väl mest reklam för oss, men i princip är det obehagligt.

Vad menar han själv om Pytons lämplighet för barn?

– Mina egna barn, som är i nioårsålden, får inte läsa Pyton. Vad som är skadligt tvistar ju forskarna om, men det är olämpligt att konfronteras med saker man inte begriper. Men det är ett föräldraansvar, producentansvaret sträcker sig inte så långt. Serietidningar är fysiska föremål, och det är lättare att skydda barnen mot dem än mot barnprogram i TV 3. Men vi har i alla fall vinnlagt oss om att bli ännu tydligare nu på omslagen om vilken publik vi vänder oss till. Det speciella med Pyton är att den innehåller plump humor och satir utan den konstnärliga eller intellektuella finess som andra sådana serier haft. Men då handlar det ju om smak.

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla nr 126 (6/1995). Texten återges med dödsboets tillstånd.]

Not från webbredax:Texten hänvisar till ”23 oktober förra året”, vilket ändå torde vara 1995. Tidningen är visserligen nr 6/1995, men utgivningen var försenad enligt ledaren i samma nummer. Troligt är att tidningen slutförts/utkommit i början av 1996.

This entry was posted in Artiklar, Förstasidan, Senaste and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera