Foto: Caroline Andersson
Gunnar Lundkvist, upphovsman till Sveriges i särklass mest svartsynta seriefigurer, arbetar just nu med ett nytt tecknat äventyr och är även aktuell med en bok som samlar ett urval av de brev och SMS han skrivit till vännen Nina Hemmingsson.
En längre berättelse
– Mina serieböcker består vanligtvis av flera kortare episoder; enrutingar, strippar eller historier på ett par tre sidor. Min kommande bok, däremot, skiljer sig markant från dem jag gjort förut. Den innehåller en enda serie på över hundra sidor, uppdelad i kapitel, berättar Gunnar Lundkvist när jag träffar honom i hans lägenhet i centrala Stockholm.
Den senaste boken med Klas Katt, som utkom 2014. © Gunnar Lundkvist
I Klas Katt får ett uppdrag axlar den tungsinta titelkaraktären för första gången rollen som privatdetektiv. Historien, som i sann deckaranda rymmer en uppsjö av märkliga förvecklingar, börjar med att kamraten Olle Ångest dyker upp på Klas Katts kontor. Olle är om möjligt ännu mer bedrövad än vanligt, han behöver hjälp med att leta rätt på sin mamma som försvunnit spårlöst.
– Jag har som ambition att det ska hända mer i serierutorna den här gången. Jag vill nå fram till ett mer actionfyllt berättande, få med mer liv och rörelse i bilderna, förklarar Lundkvist och visar mig ett antal skisser.
Bland de förberedande teckningarna återfinns vandalen »Pund-Kurta«, en figur som senast figurerade i det första Klas Katt-albumet från 1979. Då tände han på hus och svingade yxor. Nu bistår han Klas Katt i sökandet efter Olle Ångests mamma.
– Mina tidiga album innehåller väldigt våldsamma inslag, både av fysisk och psykisk art, och är definitivt inte för barn. Det jag arbetar på nu är däremot ett slags allåldersserie och kommer förmodligen att kunna uppskattas även av en ung publik.
Tomt i almanackan
För att få arbetsro kräver Gunnar Lundkvist långa perioder av lugn och tystnad, »tomt i almanackan«, något som är särskilt viktigt när han tecknar en längre berättelse.
– Det är inte bara att sätta sig ner och rita några streck, som så många verkar tro. Jag behöver bygga upp ett slags barriär mot omvärlden för att kunna ägna mig helhjärtat åt arbetet. Att teckna en ruta med text och bild kan ta uppemot sex timmar och kräver ofta en oerhörd koncentration.
Vid sidan av sina serier har Lundkvist även gjort kollage, målat tavlor, byggt modeller, publicerat poesi och skapat barnböckerna om Igelkotten och Mullvaden tillsammans med Anna Höglund.
Konst av Lundkvist.
Min kompis Nina
– Jag skriver mycket brev och SMS till folk också, bland annat till Nina Hemmingsson. Hon och jag har sammanställt ett slags »kloka ord om livet«-bok; en urvalsvolym med mina texter som hon har illustrerat.
Boken fick titeln Min kompis Gunnar och utkom på Kartago Förlag i somras. Det är svårt att säga om det rör sig om litteratur eller inte eftersom texterna ursprungligen är författade utan en tanke på att publiceras, förklarar Lundkvist. Han beskriver korrespondensen med Hemmingsson som avspänd, skruvad, humoristisk och fullständigt lustbetonad.
– Jag har haft kontakt med Nina i över ett decennium. I meddelandena till henne skriver jag om min tillvaro, mina tankar om livet och döden, det absurda i att finnas till. Att skriva om sådana saker är en bra övning i att formulera sig och öva upp sin kreativa förmåga, vilket jag har stor nytta av även i mitt serieskapande. Man kan säga att det rör sig om en dubbel kommunikation; jag kommunicerar lika mycket med min vän som med mig själv.
Trots att Gunnar Lundkvist är en mångsidig konstnär är det i serievärlden han känner sig som mest hemma och har rönt störst framgångar.
– Det är viktigt att mina vänner tycker om det jag gör, och förstås att de på förlaget uppskattar materialet och vill fortsätta att ge ut mig. Men att bli hyllad kan vara kostsamt; det är så lätt att fångas av andras omdömen och drabbas av hybris. Om jag blivit tokhyllad när jag var yngre hade jag förmodligen varit alltför självsäker idag, trott att jag varit så oerhört jävla viktig.
Förlaget Kartago har nyligen lanserat merchandise med Lundkvists figurer.
