Blueberry: Samlade äventyr 2

blueberry samlade aventyr 2 omslag

Blueberry är en serie som, trots sitt höga anseende, varit lite styvmoderligt behandlad av svenska förlag. Andra fransk-belgiska giganter som Asterix, Lucky Luke och Tintin fått både nyöversättningar och påkostade samlingsutgåvor, men svenska Blueberry-fans har fått finkamma boklådor och loppisar efter de album som utkom på 80- och 90-talet, eller de Fantomen-tidningar från samma period som återtryckte dessa album i svartvitt. Förra året beslöt sig Cobolt förlag, som främst riktat in sig på fransk-belgiska serier, att ändra på detta och ge Blueberry den påkostade samlingsutgåva serien förtjänar.

Denna andra volym (av förmodade nio ) samlar de tre Blueberry-äventyren Le cavalier perdu (Den försvunne ryttaren), La piste des Navajos (I Navajos spår) och L’homme à l’étoile d’argent (Mannen med silverstjärnan), från 1965–66. De förstnämnda äventyren utgör avlutningen på den så kallade ”Navajo-sviten” som inleddes i volym 1 och har aldrig tidigare publicerats i albumformat i Sverige, och det tredje äventyret, Mannen med silverstjärnan, publicerades i albumformat 1971. Att dessa serier nu ges ut i albumformat, och i färg, är en kulturgärning bara det.

Själva innehållet då? Serien har visserligen några år kvar till det som brukar betraktas som dess guldålder, men redan här förstår man varför Blueberry brukar anses vara en av de bästa västernserierna någonsin, kanske till och med den bästa. Giraud blommar ut som tecknare i denna volym och fångar såväl de storslagna miljöerna som de enskilda karaktärerna på ett alltmer övertygande sätt. Manusmässigt så introduceras ett par av bifigurerna, främst då den komiske Jimmy McClure, i denna volym. Av de tre äventyren så är det Mannen med silverstjärnan som är det minst intressanta, då det bara är en variation på det slitna västerntemat ”främling kommer till stan för att rensa den från skurkar”, medan de två första äventyren håller god Blueberry-klass.

Jag vill också säga några ord om färgläggningen. Cobolt har ansträngt sig för att återskapa färgläggningen från originalpubliceringarna, och det har de gjort mycket bra. Moderna återutgivningar brukar ofta ha en närmast pastellartad, datorframställd palett och därför är det en fröjd för ögat att se denna jordiga, varma färgläggning som är, eller åtminstone ser ut att vara, handgjord.

Christian Schremser

Comments are closed.