Viktor Kasparsson nr 5: Vinterbrand

Med det sjätte albumet om den ockulte deckaren Viktor Kasparsson (ja, det finns ett album nummer 0, vilket gör detta nummer 5 till det sjätte albumet) har Dennis Gustafsson återgått till seriens rötter och en rad korta rysare sammanbundna av en ramberättelse.

Gustafsson uppvisar stor uppfinningsrikedom när han varierar såväl genre som stämning mellan de olika berättelserna. Även de övernaturliga hoten varierar och känns sällan förutsägbara. En särskild eloge ska Gustafsson ha för de helsidesillustrationer som inleder varje kapitel – de känns nästan som originalomslag från en tidigare tidningspublicering (men så är ju inte fallet, mig veterligen). Jag gillar också hur flera av berättelserna innehåller referenser till händelser och figurer i de tidigare albumen, även om det kanske kan förvirra en del läsare.

På sina ställen upplever jag tuschningen som lite ojämn och grovhuggen, men denna stil förmedlar i gengäld ett enormt driv och en passion för tecknandet. Detta är sannerligen inget hastverk: detaljrikedomen och autenticiteten känns stor. Som vanligt är det fråga om högklassig läsning. Vore det inte dags för ett internationellt genombrott snart?