Generic filters
Exact matches only

Fakta

Attilas äventyr nr 1: Attila sliter hund Attilas äventyr nr 1: Attila sliter hund
Av: Författare: Rosy
Tecknare: Derib
Översättare: Ingrid Edmond
Textare: Jan-Erik Höglund
Omfång: 46 sidor
Format: Seriealbum
Färg/svartvitt: Färg
Utgivare: Carlsen/if
Utgivningsår: 1981
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
Klassifikation: Deckare
ISBN: 91-510-2634-1

Attilas äventyr nr 1: Attila sliter hund

Böcker

Berättelsen ”Attila sliter hund” tillkom under 1960-talet.

Derib är schweizare och heter egentligen Claude de Ribeaupierre. (Tack och lov för att han skaffat sig en enkel pseudonym!) Han har nått betydande framgångar med sina serier från amerikansk miljö. Där finns barnserien om Yakari, äventyren med Buddy Longway och den humoristiska västernberättelsen om Barnaby Bumper.

Berättelsen om den förmänskligade hunden Attila är från en schweizisk miljö, som har stora likheter med det man finner i en del av Peyos serier. Det är naturligtvis ingen tillfällighet. Derib har ”pryat” i Peyos studio. Det märks förresten inte bara på miljön utan även på en hel del av de inblandade figurerna.

En del större bilder visar verkligen vackra vyer från Schweiz. Tittar man närmare efter hittar man små trivsamma detaljer insmugna i den stora kompositionen. Det är extrainslag som ger krydda åt anrättningen och gör de fransk-belgiska standardtyperna mindre irriterande.

Rosys uppbyggnad av intrigen och en hel del av inslagen i den bör få klart godkänt. Naturligtvis kunde man önska lite mer klarhet i vad som egentligen är så förskräckligt värdefullt och vad Attila ställer tillrätta. Huvudpoängerna är emellertid mycket trivsamma och därtill kommer ett flertal lyckade grepp.

Först och främst är det trevligt med en hund som kan uppträda som människors jämlike, ja för det mesta verkar hunden rentav överträffa de människor som omger honom. Attila nöjer sig inte med att följa givna instruktioner. Han tar även egna initiativ och gör emellanåt det som passar honom bäst.

Vid andra tillfällen utnyttjar Attila sitt hundutseende. Han spelar oförstående jycke när bovarna överraskar honom. Han spelar också på den mest varmhjärtade bovens känslor.

Attila-äventyret är en trivsam läsning. Man måste uppskatta att det äntligen blivit översatt. Frågan är om inte Derib kunde göra någon form av uppföljning. Den personlige och självständige hunden har säkert flera äventyr på sitt samvete. Han tar dessutom upp viktiga frågor som agenters rätt till goda arbetsförhållanden och riktig semester.

Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla nr 53 (3/1981). Texten återges med skribentens tillåtelse.