John Lewis Hart föddes den 18 februari 1931, i Endicott, nordväst om New York, där han levde och arbetade fram till sin död. Efter att ha gått ut high school 1949 tog han värvning i flygvapnet. Under sin tjänstgöringstid började han teckna skämtteckningar för militärtidningarna Pacific Stars och Stripes, vilket tycks ha slagit an tonen för hans framtida karriär, och efter att ha lämnat flygvapnet sålde han 1952 sin första skämtteckning till Saturday Evening Post. Han tecknade sedan för företaget General Electric i några år innan han slog igenom på allvar med sin serie ”B.C.”, vars första stripp publicerades i amerikansk dagspress den 17 februari 1958. I Sverige såg vi den först i Dagens Nyheter under titel ”Urban Urtid” 1964.
”B.C.” (förkortningen står för ”Before Christ”, alltså före Kristus) handlade om ett gäng stenåldersmänniskor och antropomorfa djur från olika tidsepoker. Hart använde sig ofta av anakronistiska skämt för att spegla nutidens trender och politiska strömningar, något som fick ökad betydelse i serien under senare år och som inte alltid var okontroversiellt.
Seriekännaren Mark Evanier har i sin blogg antytt att Hart blev frälst efter flera års alkoholproblem. Säkert är att ”B.C”. under 1980-talet fick en stark kristen framtoning, präglad av Harts egen tro. Under senare år eskalerade det till vad som många ville beskriva som ren religiös propaganda, och Hart beskylldes upprepade gånger för att vara reaktionär, misogyn och rentav rasistisk. Bland de mer kontroversiella ”B.C.”-avsnitten från senare år kan nämnas det där en menora (en judisk sjuarmad ljusstake) gradvis transformeras till ett kors, samt en serie där huvudfiguren B.C. går in på ett dass med en (islamsk?) månsymbol på dörren och säger att ”det stinker här inne”. I en intervju från 1999 ska Hart ha sagt att ”judar och muslimer som inte accepterar Jesus kommer att brinna i Helvetet” samt att ”Jordens undergång är nära, kanske är den här år 2010”. Flera tidningar vägrade att trycka enstaka B.C.-strippar och några sade upp serien helt och hållet under den här perioden. I Sverige har vi emellertid inte fått se så mycket av de religiösa stripparna.
Mindre kontroversiell var medeltidsserien “Trollkarlen från ID” om det lilla kungariket med den småväxte men tyranniske kungen, den cyniska trollkarlen och den alkoholiserade narren. Denna serie skapade Hart skapade tillsammans med kollegan Brant Parker.
Parker föddes i Los Angeles den 26 augusti 1920 och visste tidigt i sitt liv att han ville bli tecknare. Han studerade på Otis Art Institute in Los Angeles och arbetade på Walt Disneys Studio både före och efter andra världskriget, med uppehåll för en tids tjänstgöring i amerikanska flottan. Efter krigsslutet 1945 lämnade Parker Disney och flyttade till New York där han började arbeta som politisk skämttecknare för Birminghamton Press. Han lämnade tillfälligt tidningsvärlden för att istället arbeta på IBM, men blev serietecknare på heltid då han tillsammans med Hart lanserade ”Trollkarlen” 1964.
Hart och Parker hade träffats för första gången 1950 i New York, under en teckningstävling där Parker var domare och den då blott 18-årige Hart en av deltagarna. Här inleddes en långvarig vänskap som sedermera ledde till att de båda bestämde sig för att göra en serie tillsammans. Sture Hegerfors är en av dem som har återberättat historien (eller skrönan) om då Hart och Parker låste in sig i ett hotellrum med papper, pennor, bläck samt mängder av gröt, öl och kaffe. Då en grupp kostymklädda representanter för ett seriesyndikat anlände efter tre dygn för att inspektera deras värv möttes de av två skäggstubbiga, lortiga män i undertröjor med mörka ringar under ögonen. Men hotellrummets väggar var täckta med seriestrippar om en viss trollkarl och hans medeltida bekantskaper. Omdömet blev något i stil med: ”Ni är vedervärdiga, men serien är fantastisk. Vi tar den.” Första strippen publicerades 9 november 1964.
”B.C.” och ”Trollkarlen från ID” var inspirerade av humorn i Charles M Schulz’ ”Snobben”, och gick båda i bräschen för den trend som på sin tid ofta gick under benämningen ”sofistikerade serier”, det vill säga skämtserier som inte bara kretsade kring slapstick och situationshumor (även om sådant förekom), utan även mer så kallad ”intellektuell humor”, såsom ordvitsar, cynismer och vardagsfilosofier. Ej att förglömma passade Harts och Parkers stil väl för de förändringar som dagstidningarnas seriesidor genomgick under 1900-talets andra hälft – de enkla teckningarna, de stereotypa figurgallerierna och de gag-baserade skämten framgick väl i en tid då strippserier drabbades av mindre publiceringsyta och krympande serierutor. Båda serierna publicerades i över tusentalet tidningar över hela världen och återtrycktes flitigt i pocketutgåvor.
Efter några års samarbete tog Parker över tecknandet av ”Trollkarlen” på egen hand, medan Hart enbart bidrog med idéer. Tillsammans med andra medarbetare skapade Parker även serier som ”Goosemyer” och ”Ökenrävarna”, men lämnade dem ganska tidigt. Efter att ha drabbats av hälsoproblem lämnade Parker över arbetet på ”Trollkarlen” till sin son Jeff 1997. Hart fortsatte att bidra med skämt (utan nämnvärt religiös prägel) fram till sin död.
Hart avled lördagen den 7 april i sviterna efter en stroke, och lämnar efter sig en hustru och två döttrar. Enligt hans fru Bobbi dog han vid sitt ritbord i sitt hem i Endicott, fortfarande med pennan i hand. Han blev 76 år gammal. Helgen därpå, den 15 april, avled Brant Parker vid 86 års ålder. Han lämnar efter sig en hustru, fem barn och åtskilliga barnbarn och barnbarnsbarn.
”B.C.” och ”Trollkarlen från ID” kommer att leva kvar under överskådlig framtid. I Harts dator fanns nämligen en mängd opublicerade ”B.C.”-strippar och ”Trollkarlen”-idéer. Med hjälp av familjen Hart och Jeff Parkers teckningsarbete på ”Trollkarlen” kommer publiceringen av serierna att fortsätta postumt.
(En intervju med Johnny Hart fanns publicerad i Bild & Bubbla nr 3/1982.)