Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Vin och vatten Vin och vatten
Av: Författare: Gunnar Krantz
Tecknare: Gunnar Krantz
Omfång: 112 sidor i färg
Format: 208 x 208 mm, hårda pärmar, inbunden
Utgivare: Optimal Press
Utgivningsår: 2008
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789185951031

Vin och vatten

Böcker

Gunnar Krantz är en serieskapare som ständigt förnyar sig själv. I sin allra senaste bok ”Vin och vatten” har han lagt till akvarellfärger till sin konstnärliga arsenal.

Gunnar Krantz har alltid haft ett starkt, direkt uttryck, men nu har det hänt något. Frågan är vad.

När Johan och Nasse, som delar på ett hus i Malmö, drabbar samman i albumet ”1981” slår det gnistor från första rutan. Första repliken: ”Du har möjligtvis inte sett min nagelklippare?”, öppnar för en konflikt som leder till ett samtal om ungdomen och dem själva. I fokus står Johan och hans problem.

Jämför detta med inledningen till Krantz nya bok, ”Vin och vatten”. Den börjar med en rak replik, även den yttrad av Johan: ”Jag har ett problem.” Även denna gång ett problem av vanlig art, Johan har fått ”nån slags ångest” som gör att han inte kan äta på restaurang. Men han vänder sig mot läsaren. Och konfrontationen uteblir. Ett problem har presenterats, sen går Johan till närmsta restaurang med sin ovetande hustru. Vi ser restaurangen utifrån, men vi hör dem genom fönstret: ”Glufs”. ”Glufs”. Med två humoristiska bubblor har problemet skjutits under mattan, eller övervunnits. Prologen har titeln ”Priset för lyckan”.

Det finns något slags programförklaring på baksidan av ”Vin och vatten”. Den består av två punkter. En om handlingen: ”Johan och Janna försöker lappa ihop sitt äktenskap genom att renovera ett hus i Portugal”, och en om formen, ”Vin och vatten” sägs vara ”en berättelse där färgen spelar en av huvudrollerna”.

Här skulle man kunna tänka sig en konfrontationshistoria. Raka rör och häftiga gräl. Men det får vi inte. I stället är konflikten i ”Vin och vatten” märkligt undflyende. Jag läser om ett par som kommer till Portugal för att reparera ett hus, så långt är jag med, men det hotade äktenskapet ser jag inte. Jag ser några mindre bakomliggande hot, som den hemliga restaurangfobin, och en mystisk ”du vet vem” i första kapitlet som inte får veta något om deras resa, men inget verkligt spänningsskapande hot. I stället får vi en rad scener. Hämta vatten och vin. Promenera i bergen. Gräla lite när reparationerna tär, slitningar, reparera eller bada? Men inget avgörande. De konflikter som uppstår är snabbt lösta.

Teckningsstilen i ”Vin och vatten” är den slängigt skissartade som Krantz har använt på senare år. Jag gillar den och tycker att den fungerat bra i de direkta serier han gjort. Enkla illustrationer till åsikter och handling. I ”Vin och vatten” kombineras teckningarna av lika enkel färgläggning i akvarell. Färger som alltså enligt baksidan ska ”spela en av huvudrollerna”. Frågan är vad det innebär.

Färgerna är kraftigt lagda, flödigt och starkt, långt från klassiskt akvarelliskt finlir. Men vilken roll spelar färgen i Krantz bok? Trots kraftiga mörka sjok fungerar inte färgen som dramatisk förstärkare, utan mer som en jämn och ganska harmonisk ton som går genom hela albumet. Färgerna följer dessutom i stort sett teckningarna och tillåts inte att leva sitt eget liv, bortsett från de mer självständiga, måleriska målningarna på omslagets insida. Hade vi fått mer av detta fria, samt en mindre styrande baksidestext, hade ”Vin och vatten” varit ett annat album.