Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Män är från Marstrand, kvinnor är från Ven – Samlade teckningar om relationer Män är från Marstrand, kvinnor är från Ven – Samlade teckningar om relationer
Av: Författare: Jan Berglin, Maria Berglin
Tecknare: Jan Berglin
Omfång: 140 sidor i svartvitt
Format: 19 x 17,5 cm, liggande format
Utgivare: Kartago Förlag
Utgivningsår: 2008
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789186003005
Betyg:

Män är från Marstrand, kvinnor är från Ven – Samlade teckningar om relationer

Böcker

Samlingar som den senaste från paret Jan och Maria Berglin kan lätt bli tråkiga att sträckläsa – en känsla av övermättnad kan lätt infinna sig – men i det här fallet går det rätt fort att ta sig igenom volymen. Främst för att de välkända fyrrutingarna varvas med enrutingar, men också därför att det finns ett tydligt fokus och en gemensam tematik som annars saknas i Berglin-samlingarna. Undertiteln är nämligen ”samlade teckningar om relationer”.

Namnet ”Män är från Marstrand, kvinnor är från Ven” alluderar till amerikanske psykologen och äktenskapsrådgivaren John Grays omtalade och omstridda bok ”Män är från Mars, kvinnor är från Venus” från 1992. Grays bok bygger på tesen att kvinnor och män är i grunden helt olika varelser – som vore vi från olika planeter – och att de flesta gräl kvinnor och män emellan därför bygger på att vi inte tagit hänsyn till dessa skillnader. Resonemangen ligger lite i linje med särartsfeminismen som jag tolkar den – grovt förenklat att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män och att jämlikhet uppnås genom att ge högre status åt typiskt ”kvinnliga” attribut. I kontrast till det finns likhetsfeminismen, som menar att vi alla är lika och att könet bara är en social konstruktion. För likhetsfeminister kan man anta att Grays bok ter sig mossig och fylld av klichéer, och hans bok har mycket riktigt fått en del kritik för sina stereotyper.

Nu ska den här recensionen inte bli någon feministisk läsning av Berglins senaste bok, därtill är mina kunskaper om feminismen alltför grunda, men det är ett intressant sammanhang att ha i bakhuvudet. Jan och Maria Berglin är ett exempel på ett gift par som framgångsrikt arbetar tillsammans, och man kan gissa sig till att de bollar en hel del idéer med varandra från var sin sida av stängslet. I den här boken har man samlat några av de bästa serierna och skämtteckningarna kring just skillnaderna mellan medelålders män och kvinnor, utan att ta ställning till om det rör sig om biologi eller socialt arv. Om man får tro makarna Berglin är det skillnaderna som trasslar till det i relationerna mellan könen, och som får både män och kvinnor att söka sig till vänner av det egna könet för förståelse och medhåll av ett slag som de inte alltid får från sin partner.

Självklart får skämt om hur kvinnor är och beter sig en annan legitimitet om det är en kvinna som är upphovsman. Precis på samma sätt som det känns mer okej när Özz Nûjen och Kodjo Akolor drar invandrarskämt än när man får höra dem av drängfulle Svenne Banan på nattbussen. Skämten är dock sällan på kvinnans bekostnad i Berglins värld. Ofta är det mannen som framstår som barnslig, neurotisk, egoistisk och folkskygg. Kvinnan är ofta ”the straight guy”, den vuxna och förståndiga som bara undantagsvis flippar ut i samband med gardinrea eller alltför god tillgång på lådvin. Jag är mest road av mannen och kvinnan i jämlikt samspel; försoffningen, munhuggandet och patetiken som vardagen bjuder på. Men paret Berglin är inte omedvetna om ojämlikheterna mellan könen om någon nu trodde det, så det finns en del skämt som tar upp det också.

När jag började läsa Jan Berglins serier i studenttidningen Ergo i mitten på 1990-talet, hade skämten en ungdomlig och påtagligt studentikos prägel. Men i takt med upphovsmannens framgångar, stigande ålder och hustrun Marias ökade inblandning, har givetvis även komiken förändrats. Personerna i Berglins serier lever numera ett medelålders svenssonliv, och det är inte alls säkert att dagens unga vuxna känner igen sig i könsrollerna som skildras i boken. Men de mänskliga svagheterna och nojorna hos individerna kan man helt klart identifiera sig med.

Målgruppen för den här samlingen är troligen i åldern 35–75 år. Lika troligt är det att en stor del av dem kommer få albumet som julklapp, födelsedagspresent eller gåbort-present. Säkerligen kommer det kluckas förtjust i sällskapet och albumet att skickas runt med orden ”kolla in den här då, så här är det ju”. För oavsett om man känner sig bekväm med de rådande könsrollerna eller inte så inbjuder de ju till en hel del komik.

Det är som vanligt när det gäller Berglin: satir som lyckas med konststycket att vara både smart och folklig på samma gång.