Assar nr 15–16

Jag tillhör och är uppvuxen i den del av befolkningen som inte läser DN, och mina besök i Nollberga blir därmed sporadiska. På något sätt känns det som att komma inte hem, men till en sommarstuga som funnits i släkten i generationer. Saker må ha förändrats, men samtidigt känns det som att det är som det alltid har varit. Det finns fortfarande en hög med gamla ”Det Bästa” att läsa och stugan intill är fortfarande ”fru Larssons” fastän den har haft tre inbördes obesläktade ägare sedan hon dog för en tjugo år sedan.

På samma sätt känns serien ”Assar” som en gammal vän, oförändrad trots att saker hänt, personer utvecklats och förhållandena i praktiken inte är desamma som förra gången jag läste den i större omfattning. Den enda punkt jag egentligen undrar över och inser att jag missat är att Baron Bosse tydligen numera är en katt (något som i sin tur bevisligen inträffade före 2004 eftersom serierna i dessa album är från det året). I övrigt är sådant som Assars bakgrundshistoria, vilka alla personer i serien är och vad Kung Royne gjorde i volym 9 utan relevans för att kunna uppskatta historien. Däremot krävs det ett annat sinnelag än mitt för att göra samtids- och dåtidsskildringen, civilisationskritiken, symboliken eller vad man nu vill läsa in i ”Assar” rättvisa.

Mörtsteins öden och äventyr är inte de första eller enda i ”Mörtstein sviker igen”, men de tar direkt eller indirekt upp merparten av albumet. Bland annat besvarar de en fråga som gäckat läsarna sedan ”Assar” startade – var får Fisk Gunnar sin fisk ifrån? Näst mest utrymme får Tyrone (alias Bimbo) som lyckas bli utstött ur sockengemenskapen även han (genom Razors försorg, men huruvida det var medvetet är en annan fråga) och likt Mörtstein befinner sig på den samhällets botten som finns i Nollberga. Vänskap uppstår om än tillfälligt för Mörtstein är en av de fulaste fiskar som vad jag vet dykt upp i serien.

I ”Solsken hela dagen” spelar Assar själv för vad som känns som ovanlighetens skull en framträdande roll. Han reser på semester, långt från Nollberga tätort och ut i Nollbergas vildmarker, där den nyligen avsatte Kung Royne driver en grillbar och småfolket, där en nerdekad Kapten Miki, Främlingslegionen och mumier reder sina läger. Tillbaka i civilisationen är Tumbastammen på krigsstigen, vilket leder vidare till deras historia och hur de hamnade i Nollberga socken. Det slutar med en cliffhanger – bygdens stora idol Laila Luger ska precis börja berätta sitt livs historia…