Den unge Spirou nr 14: Skyll dig själv!

”Spirou” skapades 1937 av fransmannen Rob-Vel (Robert Velter). Serien var då en humoristisk serie där Spirou faktiskt jobbar som piccolo. 1943 togs serien över av Joseph Gillain, mer känd under pseudonymen Jijé. Han stöpte om serien till att istället bli en äventyrsserie. Men det var när André Franquin tog över skapandet som ”Spirou” skulle bli en serie att räkna med. Serien var fortfarande en humoristisk äventyrsserie men innehöll många galna infall och fantasifulla karaktärer, som Marsupilami.

När Franquin slutade med Spirouserierna sjönk dessvärre kvalitén på serieäventyren. Serieskapare som Fournier och Nic & Cauvin gjorde sitt bästa utan att riktigt få till det. Men serieskaparduon Tome & Janry lyckades 1981 modernisera serien utan att förlora dess kännetecken och gav följaktligen ”Spirou” en nödvändig vitamininjektion.

Under 1980-talet och början av 1990-talet gjorde Tome & Janry många höjdarserier med Spirou som ”Spirou i New York”, ”Spirou i Moskva” och ”Skumt spel i Söderhavet”. 1988 skapade Tome & Janry spinoff-serien ”Den unge Spirou”. Första gången vi läsare fick ta del av Spirous barndomsår var i Spirouäventyret ”La jeunesse de Spirou” (”Heja Spirou!”). Det albumet bestod av kortare Spirouäventyr varav flera tog upp just hans barndom. Konceptet ansågs vara lyckat och blev mycket populärt och ledde till en egen albumserie. Tome & Janry har idag lämnat huvudserien och skapar numera enbart ”Den unge Spirou”.

På sätt och vis kan man säga att serien återgått till sina rötter. Från början var ”Spirou” som sagt en renodlad humorserie och ”Den unge Spirou” är just det. Serien består mestadels av ensidiga skämtsidor med bus och intresse för det motsatta könet som återkommande teman.

I skrivande stund finns det 14 album på svenska med ”Den unge Spirou”. Alla dessa består av samma skämt och endast ett fåtal varianter på detta skämt är roliga. I ”Skyll dig själv” fnissade jag åt två skämt av totalt 37 ensidesskämt och en längre episod. Serien består mestadels av stereotypa skämt kring kön och rastillhörighet vars ”bäst före-datum” gått ut för länge sedan. För mig är det obegripligt att dessa album fortfarande säljer på svenska. Men mest obegripligt är att mina favoritskapare av ”Spirou” numera sysslar med det här.