Spirous äventyr nr 54: Marsupilamis vrede

Det senaste Spirou-albumet på svenska är en veritabel nostalgitripp för oss som följt serien länge.

Som ni säkert vet tog Franquin med sig figuren Marsupilami när han lämnade serien en gång i tiden, till följd att serien Spirou blev en aning fattigare (OK, mest för att geniet Franquin ersattes av hantverkaren Fournier, men i alla fall …) samt att figuren Marsupilami fick en egen albumserie som, trots OK manus och teckningar, aldrig riktigt lyckades lyfta.

Av olika förlags- och upphovsrättsliga anledningar fanns det nu möjlighet att återinföra Marsupilami i Spirous äventyr, och det är precis vad Vehlmann och Yoann gör här. De gör en så kallad retcon och förklarar alla dessa år som Marsupilami varit försvunnen utan att våra hjältar verkar ha brytt sig, och det fungerar förvånansvärt väl. OK, det är lite som när Bobby klev ur duschen i Dallas (Googla, ni som är för unga för den referensen …) men det är njutbart och håller någorlunda, rent narrativt.

Det eviga barnet i mig jublade naturligtvis, men jag undrar vad en faktisk ung läsare förstår av detta lätt kryptiska album. Som tur är har förlaget lagt in en genomgång av figuren Marsupilamis historia i slutet av boken, vilket förhoppningsvis skickar hen ut att upptäcka en skatt av olästa äventyr.

Jag har varit tveksamt positiv till Vehlmann och Yoanns framfart med serien Spirous äventyr. Det här är helt klart ett av de bättre av deras insatser, även om jag tycker att de mest intressanta Spirou-serierna numera görs i den alternativa bokserien Extraordinära äventyr med Spirou och Nicke.

[Texten publicerades ursprungligen på fredrikstromberg.com 2016-07-16 och återges med skribentens tillstånd.]