Sök...
Generic filters
Exact matches only

Fakta

Warcraft Legends nr 1 Warcraft Legends nr 1
Av: Redaktör: Peter Sparring, Elisabeth Engstrand
Författare: Richard A. Knaak, Troy Lewter, Mike Wellman, Dan Jolley
Tecknare: Jae-Hwan Kim, Mi-Young No, Mi-Jung Kang, Hyun-Hong Yook, Soon-Shik Hong
Omfång: 192 sidor i svartvitt
Format: 12,5 cm x 19 cm med mjuka pärmar
Utgivare: Egmont Kärnan
Utgivningsår: 2008
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789172698864
Betyg:
Warcraft Legends nr 2 Warcraft Legends nr 2
Av: Författare: Grace Randolph, Aaron Sparrow, Richard A. Knaak, Dan Jolley
Tecknare: Erie, Lince, Young Oh Kim, Elisa Kwon, Marlon Ilagan, Jae-Hwan Kim
Omfång: 192 sidor i svartvitt
Format: 12,5 cm x 19 cm med mjuka pärmar
Utgivare: Egmont Kärnan
Utgivningsår: 2009
Språk: Svenska
Utgivningsland: Sverige
ISBN: 9789172699960
Betyg:

Warcraft Legends nr 1–2

Böcker

Det här är första gången jag läser någon av Tokyopops manhwaversioner av ”Warcraft”, men det är inte första gången jag exponeras för fenomenet i sig.

För dem som inte känner till det är ”Warcraft” en serie datorspel vars första del kom redan 1994. Som spelare rör man sig i en rollspelsvärlden Azeroth där människor, orcher och annat oknytt slåss om herravärldet över land och naturtillgångar. I början rörde det sig först och främst om ett strategispel där man för att överhuvudtaget kunna skapa arméer var tvungen att utveckla en fungerande infrastruktur med bostäder, bondgårdar och fabriker. Det som fascinerade mig var också att man kunde välja att spela den ”onda” sidan och att man kunde spela mot och med sina kompisar. Onlinespelet ”World of Warcraft” som kom 2005 tog det sociala spelandet ett steg längre, och för mig var det tyvärr inte så intressant längre när spelet blev ett ganska ordinärt springa-runt-och-hugga-spel.

Men fortfarande kan jag tycka att själva Warcraft-världen är väldigt genomarbetad och fascinerande. En stor del av tjusningen med att spela olika raser var just att se vad de skulle bygga för byggnader och skapa för typer av soldater härnäst. Det fanns också en övergripande handling och uppdrag i spelen som jag tyckte fungerade som en extra krydda.

Mångfalden från spelen tycker jag att man har bevarat i Tokyopops serieversion. Läsaren får följa huvudpersoner från alla möjliga raser, och det finns en stor spännvidd i typer av historier och teckningsmanér. För det mesta rör det sig om fristående berättelser, men som ny läsare stör det mig inte att det finns återkommande figurer. Man behöver egentligen inte ha spelat spelet för att ha utbyte av serien.

Det här är en riktigt bra fantasyantologi, helt enkelt. Och ett stort plus för mig är att man läser den från vad jag kallar ”rätt håll”, det vill säga det västerländska vänster till höger. Den här titeln skulle jag kunna tänka mig att följa. Däremot vet jag inte om jag kan säga samma sak om serietidningsversionen från Wildstorm, som just nu finns i svenska tidningsställ.